Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Antagom till en början, att mångfalden är mångfald af
en sinnlig realitet. Det sinnligas karakter är relativitet,
ömsesidig förutsättning och ömsesidigt upphäfvande, utom och
efter hvarannat varande. Att med en sådan karakter
mång-’fald är gifven, faller af sig sjelft, hvadan det också visar
sig mycket lättare att inom sinnlighetens verld Upptäcka
mångfald än enhet. Men ville vi om den sinnliga realiteten
påstå, att den vore icke blott mångfald^ utan mångfalden,
så skulle vi snart finna, att vi missstagit oss. Det är redan
förut anmärkt, octy vi upprepa det här, att mångfalden icke
sjelf kan vara blott skenbar, emedan redan en skenbar
mångfald förutsätter en verklig. Icke heller kan den vara en
mångfald af ett verkligt och ett skenbart. Ty det verkliga
kan aldrig bli phaenomen utan genom ett annat verkligt,
hvadan, för att mångfalden af verklighet och phaenomen skali
komma till stånd, mångfalden redan förutsättes inom
verkligheten. Alltså kan mångfalden icke vara en mångfald af
annat än verkligt vara. Men intet sådant återfinnes inom
sinnlighetens spher. Ty det sinnliga upplöser sig vid [-närmare-] {+när-
mare+} skärskådande uti idel relationer, och då vi för dem
söka ett vara, som står i dessa relationer, hvilket för.
tanken med nödvändighet förutsättes, så står detta inom
sinnligheten ingenstädes till att finna. Men ett vara, som blott
är genom ett annat, är ingenting genom sig sjelft, och det,
som ingenting är genom sig sjelft, är i sjelfva verket
ingenting annat än phaenomen. Man kunde nu visserligen invända,
att detta väl gäller om enskilda sinnliga ting men icke om
sinnligheten i det hela; men för det första är det ju icke
tänkbart, att af en myckenhet skenbart vara skulle kunna
uppkomma ett helt af verkligt, och för det andra, om också
så vore, så hade vi dermed icke en verklig mångfaXå.
Återstår alltså att söka äfven mångfalden i en osinnlig
realitet. Denna osinnliga realitet får nu icke vara en ibland
de osinnliga realiteterna, jemte hvilken alltså funnes flere
andra; ty denna realitet skulle vara mångfalden- såsom
sådan, och då kan jemte densamma ingen mångfald tänkas,
Mångfalden måste derföre vara hela den osinnlig^ yerlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
