Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Häremot anmärke vi, att en successiv uppfattning
endast derigenom är möjlig, att den förutsätter enhet och
mångfald. Ty för det första måste det finnas ett concret
förnimmande väsen, hvilket såsom sådant är ett annat än mitt
abstracta förnimmande. Alltså hafva vi redan här en
mångfald, som icke får vara en blott följd af en abstract
uppfattning; För det andra måste ju det, som skall abstract
uppfattas, vara så beskaffadt, att det kan abstract uppfattats,
d. ä.: deri måste finnas en flerhet af momenter och
naturligen äfven en enhet af dessa.
Så mycket kunna vi emedlertid medgifva, att enhet och
mångfald äro s. k. /ormaZbestämningar, blott att vi på
samma gång göra oss redo för betydelsen af detta ord. Redan
deraf, att formalbestämningen är en bestämning, d. ä. något
som i och hos något förnimmes, följer, att den icke kan vara
ett absolut intet. Om jag nu närmare granskar sådana
förnimmelser, dem vi kalla former, så visar det sig, att de till
sitt innehåll förhålla sig såsom det abstracta till det
con-creta. Rummet är formen för alla kroppsliga ting, men när
jag från de kroppsliga tingen abstraherar alla särskiljande
bestämningar, då återstår rummet såsom det abstracta
resi-duum. Begreppet är formen för min tankes innehåll, och
det utgör äfven det abstracta residuum efter tänkandets
särskilda momenter. Emedlertid kunna rummet och begreppet i
sin ordning ingå såsom innehåll i mitt tänkande, hyaraf
synes, att det* som i ett afseende är form, kan vara innehåll
i ett annat. Så mycket är då också tydligt, att,
allden-stund innehåll och form kunna förändra sig i mån af
uppfattningens abstractare eller concretare natur, begge då
måste bero af denna och motsatsen mellan båda endast för en
sådan uppfattning, hvari begge dessa elementer af ett
concret och ett abstract ingå, kunna sägas äga någon betydelse.
Emedlertid måste äfven formen innehålla något positivt;
den kunde eljest aldrig vid en abstractare uppfattning blifva
innehåll åt denna, ty äfven den abstracta uppfattningen
måste vara sann och får såsom sådan ej hafva ett icke-vara
tillit t inn^WUl, d, sätta ett icke-vara såspm ett positivt.
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
