Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w
stämningafr, då beggedera syntes leda till motsägelser; 2:o
svårigheten att bestämma förhållandet mellan enhet och
mångfald, då detta förhållande ej syntes kunna blifva något och
ändå naturligen måste finnas; 3:o svårigheten att fipna någon
realitet, om hvilken enhet och mångfald utan motsägelse
kunde praediceras , hvarvid denna realitet visade sig hvarken
kunna vara sinnlig eller osinnlig. Vi öfvergå nu till
lösningen af dessa.
Hvad beträffar den första, så har den näst föregående
undersökningen visat, att svaret på den dermed
sammanhängande frågan bör utfalla så, att enheten och mångfalden
verkligen äro bestämningar hos det absoluta eller absoluta*
bestämningar, hvadan vi här endast hafva att bemöta den
mot ett sådant svar riktade argumentationen. Hvad först
angår enheten, så sades denna icke kunna vara en
bestämning hos det absoluta, emedan ett sådant antagande skulle
leda till påståendet om en identitet mellan enhet och
mångfald , hvilket vore en uppenbar motsägelse, då hvar man vet,
att han med enhet menar någonting annat än med mångfald.
Denna motsägelse försvinner dock, såsnart vi otyseryera
skillnaden mellan den ontologiska och den blott logiska
betraktelsen. Från synpunkten af den förra är det nödvändigt,
att enhet och mångfald sammanfalla, hvilket ingenting annat
betyder, fin att hvarje bestämning hos det absoluta m$£te,
då den fullständigt fattas, i sig innehålla alla de öfriga.
Från synpunkten af den sednare äro de deremot alltid skiljda
såsom en mera abstract eller en mera concret uppfattning.
, Hvad åter beträffar mångfalden, så syntes denna icke
kunna vara en bestämning hos det absoluta, af den orsak,
att vid en mångfald af vara eller varelser ingendera i sig
innehåller hela varat, följaktligen alla stå i relation till
hvårandra, och då mångfalden nu vore inom det absoluta
intagen, detsamma då äfven kunde sägas om relationen,
hvadan det absoluta på detta sätt sjelft blefve relativt.
Denna argumentation hvilar på den förutsättning, att en
mångfald af vara skulle betyda flera jemte hvarandra
varandet och att detta skulle betyda en fördelning af realitet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
