Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20?
Sven och hans son Knut den store (1017-1035) syntes
kallade att grunda en väldig stormakt i norden,
hvilken utom Danmark och England äfven skulle omfatta
Norge, där Danmark flere gånger fattat fotfäste
under striderna mellan Harald Hårfagers ättlingar,
ehuru hjältarne Olof Tryg-vason och Olof den helige
tappert värnat dess frihet. Knut förstod som kristen
att äfven vinna sitt engelska folks hjärtan, men efter
hans död gjorde sig England och Norge snart oberoende,
och Norges konung Magnus den gode var efter Knuts
söner någon tid äfven dansk konung.
På fastlandet framträngde vikingarne (mest danskar)
dels till lands från nordsjösidan, dels till sjös,
i det de med sina ypperliga fartyg utan motstånd
gingo upp för floderna djupt in i landet; själfva
Paris blef af dem intaget och plundradt, och Spaniens
kuster härjades ända till Gibraltar sund. Ur stånd
att försvara sitt land, såg sig Frankrikes konung
Karl den enfaldige tvungen att lämna ett stort och
rikt landskap vid Engelska kanalen (sedan kalladt
Normandie) åt den sannolikt danske vikingafursten
Gånge Rolf, som lät döpa sig (911) och som hertig
styrde sitt nya land efter nordisk sed. Den ordning
och blomstring där rådde stod i stark motsats mot
oredan i det öfriga Frankrike, hvars karolingiska
konungar i hertigarne af Rolfs ätt länge funno ett
trofast stöd mot de mäktiga hertigarne af Francien. En
af Rolfs ättlingar, Vilhelm eröfraren, intog 1066
England i kraft af förmenta arfsanspråk efter den
siste konungen af Egberts att och grundade där ett
fullständigt feodalrike, i det han delade landets
jord mellan sina krigare och med ytterlig stränghet
kväfde folkets försök att försvara eller återvinna sin
frihet och egendom. Från Normandie skulle vid samma
tid ännu ett släkte af eröfrare utgå, i det vallfarare
därifrån till Jerusalem på hemfärden landade i södra
Italien och deltogo i striden mot araberna samt
omsider under Robert Ouiscard och hans bröder lade
grunden till ett rike på Sicilien och i Syditalien,
bildadt af landsdelar, som de eröfrat från araber
och byzantiner. Robert Gruiscard sökte till ock med,
ehuru utan framgång, att göra sig till herre öfver
hela det byzantinska riket.
Under det norrmännen mest härjade i Skotland och
Irland, dan-skarne i England, Frankrike och på
Nordsjöns kuster, voro svenskarne obestridt herrar i
Östersjön. Endast på sydkusten i det nuvarande Pommern
hade danskarne anlagt det mäktiga vikingafästet
Jomsborg, hvarifrån de torde of vät ett viktigt
inflytande på kringboende vendiska (slaviska)
stammar. Sedan århundraden hade svenskarne från
Finska viken . och norrmännen från Hvita hafvet inledt
förbindelse med slaviska och finska folk i det inre
Ryssland. Från Holmgård (Novgorod) vid sjön limen,
söder om Ladoga, behärskade svenskarne de viktiga
handelsvägarna utmed Dnjepr till Svarta och utmed
Volga till Kaspiska hafvet. På den förra uppsökte de
Konstantinopel, på den .senare de mäktiga kha-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
