Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historia - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
såren. Denne fruktade de för öfrigt mindre,
sedan lian varit nog oklok att från befälet skilja
Wallenstein, som för sitt öfvermod var hatad af de
katolska furstarne. Eri dyrbar tid förhalades under
fruktlösa underhandlingar, till dess den blomstrande
protestantiska staden Magdeburg 1631 förstördes
af Tilly under ohyggliga grymheter. Gustaf Adolf
begagnade klokt den skräck, som detta hårda slag
väckte, och tågade med sin här inåt Sachsen. Vid
Leipzig mötte han Tilly med den katolska hären, och
den 7 september kom det till en afgörande drabbning,
där de kejserliga blefvo fullständigt slagna. Nu
låg hela landet öppet för Gustaf Adolf, som dock
ej tågade rakt på Wien och kejsarens egna länder,
utan ansåg sig böra stärka sin maktställning genom
ett tåg till Rhenfloden och sydvästra Tyskland. Hans
rykte flög nu öfver hela Europa, och med den skräck
hans fältherrestorhet ingaf blandade sig beundran
för den mildhet, hvarmed han förfor mot de besegrade
i enlighet med de nya och mänskligare grundsatser i
folkrätten, som den berömde holländaren Hugo Grotius
börjat göra gällande och hvilkas tillämpning af
Gustaf Adolf icke utgör den minsta delen af hans
storhet. Vid Baierns gräns mötte honom åter Tilly,
men stupade, då han sökte hindra öfvergången af floden
Lech (1632). Nu måste kejsaren djupt förödmjuka sig
inför Wallenstein, som endast på de för hans herre
mest skymfliga villkor lät förmå sig att åter ställa
sig i spetsen för en här. Världen väntade med undran
en strid på lif och död mellan de två största då
lefvande fältherrar; och efter att en tid ha undvikit
hvarandra möttes båda härarna vid Liitzen i Sachsen
den 6 november 1632. Striden blef ödesdiger för
svenskarne genom deras konungs fall; han blef dödad,
då han i följd af sin närsynthet kom för långt in
bland fienderna. Budskapet om den hart när dyrkade
anförarens död väckte en vild hämdlust hos deri
svenska hären, som tillkämpade sig en seger, hvars
frukter konungens död dock hindrade den att inhösta.
Genom Gustaf Adolfs död voro katolikerna befriade
från sin farligaste fiende. Men kejsaren hotades
snart genom Wallensteins stämplingar, hvilken närde
vidtgående planer om att grunda sig ett eget rike och
ej var särdeles nogräknad, om hjälpen därtill kom från
katoliker eller protestanter. Kejsaren visste ingen
bättre utväg att befria sig från den farlige mannen
än genom ett fegt lönmord (1634). De ännu alltid
mäktiga svenskarne ledo samma höst det fruktansvärda
nederlaget vid Nördlingen; och öfvergifna af sina
bundsförvanter, skulle de snart blifvit utdrifna
ur Tyskland, om ej rikskanslern Axel Oxenstjerna
med sin rika begåfning som statsman funnit ständigt
nya utvägar. Från denna tid ingrep äfven Frankrike
verksamt i kriget. Under den svage Ludvig XIII, Henrik
I V: s son, styrdes detta rike i själfva verket af
kardinal Richelieu, i statsmannens begåfning, om än
icke i själens stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
