Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Litteratur och konsthistoria - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
Härmed ha vi nu genomgått poesiens olika arter. Innan
vi lämna dem, torde dock några ord böra sägas om
en särskild grupp, som står på poesiens råmärken;
detta är den s. k. didaktiska poesien, där det
konstnärliga elementet är af underordnad betydelse och
det didaktiska eller undervisande elementet framträder
som fullt medvetet och själfständigt. Denna art af
poesi anknyter sig närmast till reflexionslyriken. Yi
ha af den flere arter. De vanligaste äro satiren,
liknelsen, fabeln och den egentliga lärodikten.
Versformerna.
Hvad den yttre formen angår, kan ett diktverk dels
vara af-fattadt i bunden form eller på vers, dels i
obunden form eller på prosa.
Det är för några af de viktigaste versformerna vi
här vilja redogöra.
Versen skiljes från prosan därigenom, att den har en
bestämd rytm.
Läran om versens byggnad kallas metrik, och versen
säges, - allt eftersom den är byggd efter den ena
eller andra metoden, vara skrifven på den eller
den metern.
Versens enklaste beståndsdel är versfoten; hvar
versfot består af minst två stafvelser. Allt eftersom
den betonade stafvelsen börjar eller slutar versfoten,
kallas dess rytm för fallande eller stigande. Dessa
två grupper äro de båda ursprungliga hufvudrytmerna
för all vers, och till den ena eller andra af dem
kan hvarje rytmisk versfot hänföras. En versfot
med stigande takt, såsom t. ex. i ordet begär (^
-), kallas Jamb, en versfot med fallande takt åter,
såsom t. ex. i ordet adel (- ^), kallas troké. Verser,
som bestå af jamber, kallas jambiska, de, som bestå
af trokeer, trokaiska.
Utom dessa enkla versfötter med två stafvelser
finnes det äfven -enkla versfötter med tre, af hvilka
dock somliga, med stigande rytm, -ansluta sig till
den jambiska formen, andra, med fallande, till den
trokaiska. De vanligast förekommande af dessa former
äro anapesten, som består af först två obetonade och
så en betonad stafvelse (v~x ^ -), t. ex. karavan,
och kommer under den jambiska takten, samt daktylen,
som består af först en betonad och så två obetonade
stafvelser (- ^ ^), t. ex. liggande, och kommer under
den trokaiska takten.
En sammanslutning af två fötter kallas en dipodi;
det är den »enklaste formen för en hel vers
eller versrad. En dipodi kan dels bestå af två
hela versfötter, då kallas den akatalektisk eller
fullständig, dels ha den sista foten förkortad, då
kallas den katalektisk eller ofullständig, dels ha
en stafvelse för mycket i den sista foten, då kallas
den hyper-k-atalektisk eller öfverfullständig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
