Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åt dig, min levande brudl Och hennes minne kan ej
skada dig, ty jag har vågat tänka, att... nej, det vill icke
över mina läppar, men du, som alltid läst i min själ! du
ser, du vet, att med mitt häftiga sinne, med mitt heta blod,
förenar sig bäst och sällast för ett helt långt liv ett sinne
så milt, så lugnt och fast som ditt. Och nu, älskade, har
jag gjort dig den sista, den viktigaste bekännelsen. Nu
tror du mig, nu förskjuter du mig ej, ty du känner i ditt
«get hjärta, att vi äro ett! O, låt oss hasta till min
stackars far, som så innerligt längtar att giva oss den
välsignelse, på vilken vi skola bygga vår framtida sällhet...
Men först... först» — han sträckte sin famn mot
henne... »Du svarar icke... men dina blickar svara mig...
Store Gud, det är dina armar, som för första gången linda
sig omkring den, som under åratal längtat efter denna
sällhet ... O, Fanny ... Fanny!...»
*
Tredje söndagen, som det heliga förbundet mellan Georg
Letsler och Fanny Holmer avkunnades i Gravernas kapell,
firades i enslingens tysta kammare en fest, vartill
Johannisskäret för första och sista gången skulle vara vittne.
Bernhard Letsler, liggande på sin dödsbädd, hade inför
församlingens själasörjare avlagt den sista bikten, och på
hans förklarade ansikte strålade nu återskenet av den saliga
förtjusning, varmed han mottagit inseglet på sina synders
förlåtelse. Frid var utbredd över hela hans varelse.
Slutet av akten hade haft fyra vittnen.
Vid sängen stodo tvenne personer, på vilkas drag man
såg detta brinnande hopp, som förenar och i sig
sammansmälter det högsta, det betydelsefullaste i livet: Kärleken
och Döden. Den gröna kronan i Fannys ljusa lockar och
hänförelsen i Georgs blickar vittnade, att ännu en akt av
djup betydelse återstod.
Längre bort i rummet syntes Nisse med hatten för de
tårfulla ögonen och litet längre bort Karolus, på vars
manliga, allvarliga ansikte en stark och häftig rörelse darrade.
Nu gjorde Letsler ett tecken med den matta handen.
Prästen reste sig. Och framför den blomstersmyckade
pallen, begjutna av solens glans, uttalade Georg och Fanny
de löften, som för dem öppnade ingången till livets Eden
under ett äktenskap, där jordens ädlaste blommor,
kärleken och friden, aldrig utblomstrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 22:36:31 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/enspaj/2/0186.html
