- Project Runeberg -  Judarna på svensk mark. Historien om israeliternas invandring till Sverige /
89

(1924) [MARC] Author: Eskil Olán
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Judarnas första sysselsättningar.



Det var uteslutande av nationalekonomiska skäl, som judarna bereddes
inträde i Sverige, och myndigheterna övervakade även så gott man kunde
att rikets intressen tillvaratogos vid den påbörjade invandringen. Man
följde därvid gamla regler, vilka redan tillämpats av Gustaf Vasa, när denne
förtänksamme konung sökte genomföra Sveriges oberoende även på det
merkantila området. Sålunda lät konungen bl. a. utestänga de hanseatiska
köpfararna, under det han samtidigt införskrev venetianska
skeppsbyggmästare, vilka skulle lära svenskarna att själva bygga fartyg till drivandet
av en egen sjöhandel.

Denna gamla regel, — att göra Sverige oberoende av utlänningar, —
fortlevde sedan under tidernas lopp och blev även den ledande principen vid
den kontroll, som utövades över de invandrade judarnas sysselsättning i
vårt land.

Man utgick nämligen helt och hållet från den tanken, att judarna skulle
bliva till nytta för Sverige genom sina kunskaper inom vissa här förut
okända eller föga utövade yrkesgrenar, och understödde därför de israeliters
invandring, vilka verkligen kunde visa, att de kommo med något nytt.
Däremot avvisade man de judar, vilka sökte få driva handel på ett sätt,
som gjorde intrång i den inhemska befolkningens gamla rättigheter. Att
idka grosshandel m. fl. affärer i stor skala stod däremot fritt för judarna,
då de ju därigenom kunde tillföra landet nytt kapital.

Den minimiförmögenhet å 2.000 rdr, som föreskrivits såsom villkor för
judars rätt att inkomma och bosätta sig i landet, verkade även reglerande
ifråga om israeliternas sociala kvalitet, och då man samtidigt sökte utestänga
de mindervärda judar, vilka tänkte söka sin lycka i Sverige, så vanns
härigenom, att de första israeliterna i allmänhet kommo att tillhöra en bättre
klass. Många av dem hade i sina föregående hemland vunnit en aktad
ställning, närmast jämförbar med borgerskapets i våra mindre städer.

Efter ankomsten till Sverige utvecklade dessa judar sina
yrkeskunskaper i olika riktningar, därvid de i allmänhet nedlade ett stort personligt
arbete på att skapa sig en ställning. Endast ett fåtal av dem ägnade sig åt
grosshandel, under det att de flesta sökte sin utkomst genom hantverk eller
andra speciella sysselsättningar, och de vederlade därigenom det ofta
framförda talet om att judarna draga sig för kroppsarbete. (Vid 1800-talets
början funnos i Stockholm c:a 80 judefamiljer, bland vilka man endast
räknade ett tiotal grosshandlare och några diversehandlande).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:08:12 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eojpsm/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free