Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Krönikans berättelse om Birger Jarl m. m. (åren 1229—1266)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu har författaren blott hunnit lämna några
förberedande notiser. Men nu närmar han sig den
första af sin berättelses viktigare personligheter,
den folkunge, som upphöjde sin gren af ätten på
konunga tronen, — den store Birger Jarl. Innan
han redogör för Birgers förhållande till konung
Erik, har han ännu något att berätta om konungen.
— Konung Erik, säger han, var något läspande
i sitt tal och var dessutom halt. —
Författaren anknyter emellertid ingen reflexion
till omnämnandet af dessa kroppsliga brister, hvilka
i ett tidehvarf, då konungens yttre uppträdande
inför folket var af tnycket större vikt än i vår tid,
måste hafva betraktats som mycket betydande
olägenheter. Sturla Tordsson framhåller just
Eriks svårighet att tala såsom anledning, hvarför
konungen lät andra män föra sin talan.
Måhända är det dock på konung Eriks
bräckligheter, krönikeförfattaren anspelar, när han strax
efteråt säger om Erik: »med tornej kunde han icke
mycket befatta sig». Att ej kunna vara med om
de ridderliga lekarna är nog en stor brist i
författarens ögon, ty han svärmar i hög grad för
sådana tillställningar. Konung Erik kunde annars
ha ursäktat sig med, att torneringar på hans tid
voro okända i Sverige; åtminstone vet man ej af,
att sådana hållits här förr än af Magnus Ladulås.
Men konung Erik får också några loford af
författaren:
— Konungen sökte uppehålla lagarnas helgd i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
