Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Columbus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommit i olag, och därefter Gomera, hvilken uppnåddes den
9 augusti. Här låg flottiljen kvar nära en månad för de
sista tillrustningarna. Den 6 september lämnar den Gomera,
men möter vindstilla, och det är först torsdagen den 8
september kl. 3 på morgonen man förbi Teneriffa löper
ut på öppna oceanen.
Columbus sätter strax västlig kurs och håller den
stadigt nästan ända till resans slut: det är Toscanellis
anvisning han följer. De tre små nötskalen ila fram öfver
vågorna för den jämna passaden, och så förgå dagar och
veckor, den ena alldeles lik den andra. Den enda omväxlingen
är, när man den 16 september kommer in i Sargassohafvet,
dessa »simmande gräsflottar», såsom Columbus kallar dem.
Två dagar förut har han observerat och i sin skeppsjournal
antecknat kompassens missvisning, som dock ingalunda är en
upptäckt af honom: den var känd redan två hundra år förut.
Detta eviga enahanda af en segling, där i veckor den
ena dagens morgon visar alldeles samma anblick som den
andras, börjar utöfva sin verkan på sjömäns nerver, hvilka
under sina föregående färder varit vana att endast på en
eller annan dag förlora land ur sikte. Äfven de gamla
matroserna från Palos och Moguer börja se betänksamma
ut. Man har tydligen kommit ut på ett ändlöst haf, och
amiralen borde nu åtminstone inse, att han misstagit sig,
och att på denna väg intet land är att uppnå. Ej ens
Juan de la Cosa och Pinzonerna kunna värja sig för onda
aningar. Blott en är alltjämt lugn och full af tillförsikt:
amiralen själf. Han visar samma förtröstansfulla ansikte
som alltid, intalar matroser och officerare mod och lyckas
sålunda länge dag från dag hålla deras hopp uppe.
Men den utlofvade kusten vill aldrig visa sig. Den allmänna
modlösheten skall slutligen gått därhän, att myteri utbrutit
ombord på amiralsfartyget och besättningen velat tvinga Columbus
att vända om, ja, till och med hotat att, om han ej efterkom
deras önskan, kasta honom i sjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
