Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Upptäckten af Amazon- och Mississippi-dalarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orellna beslöt fortätta färden mot söder, för att
sedan på den stora floden söka uppnå Atlanten, dit den
måste styra sitt lopp. Han anade redan, att det var samma
mäktiga ström, hvars mynningar Vicente Yañez Pinzon
för fyrtio år sedan upptäckt. Man byggde sig ännu ett
fartyg, större än det gmla, gjorde sig tåg af lianrankor,
segel af mattor och mantlar, 30 man flyttade öfver på
det nya fartyget, och väl försedd med proviant, styrde
manbeslutsamt vidare mot söder.
Efter tio dagars segling, den 3 mars 1541, löpte den
lilla flottiljen ut på »det stora vattnet». Det var Marañon
spaniorerna här träffade c:a 200 sv. mil från dess källa
och 400 från dess mynning. Orellana och hans följslagare
voro dock ej de första europeer som sett den stora floden
ofvanom dess mynning. Redan sex år förut hade en spansk
soldat vid namn Marañon, som från Panama genomvandrat
Peru i hela dess längd, sett den i dess öfre lopp och
gifvit den sitt nmn.
Floden hade just nu sin öfversvämningsperiod. De
af de tropiska regnen uppsvällda bifloderna hade tillfört
henne ofantliga vattenmassor, och hon stod nu 40 fot
öfver sin vanliga nivå. Också liknande hon med sin
ändlösa vattenyta mer en hafsvik än en flod. Hela
skogspartier, undergräfda och bortryckta af vattnet, simmade
som öar omkring på vattenspegeln, och väldiga
trädstammar drefvo med strömmen eller hade fastnat i någon
undervattensbank med topparna strax under vattenbrynet.
Det varåt detta af farot uppfyllda inhaf äfventyrarne nu
anförtrodde sig, när de, följande stömmens riktning, höllo
kurs mot öster.
Ännu farligare blef seglatsen, när fartygen kommo
midt för de indianbyar, hvarmed stranden på låånga sträckor
var betäckt. Svärmar af kanoter, fyllda med krigare,
anföllo dem, och spaniorerna hade all möda att värja sig för
dem, då krutet af den fuktiga luften blifvit vått och
bågsträngarna förlorat sin spänstighet. De hade ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
