Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Inbördeskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unionens härar blefvo redan i krigets början förklarade
fria och först använda till fästningsarbeten och sedan
som soldater instuckna bland de hvita trupperna. Men den
1 januari 1863 utfärdade Lincoln den stora akt som
förklarade alla negrer tillhörande upprorsmän fria, och
nu uppsattes hela negerregementen.
Efter ett snabbt och lysande höstfälttåg i östra
Tennessees bergstrakter, därunder han i grund slog
sin gamle fiende Bragg och undsatte det som
järnvägsknut synnerligt viktiga Chattanooga, blef
Grant af Lincoln utnämnd till öfverbefälhafvare
öfver alla unionens härar. Den förtjänte Meade
behöll befälet öfver Potomacarmén, men Grant
själf blef dess egentlige ledare. Och nu gick det
åter med nya härmassor mot Richmond. Men Lees
ställningar här, redan förut starka, voro nu nära
på ointagliga. Förgäfves förde Grant under hela
året 1864 sina skaror mot de med kanongap späckade
linierna. Trots allt sina truppers dödsförakt,
kom han ej längre än McClellan, och i konsten att
begagna den starkt brutna terrängen till plötsliga
öfverfall var Lee allt jämt den gamle mästaren.
Stränderna af Chickahominy och Pamunkey och
skogarna däromkring dränktes åter i strömmar af
blod. Richmond var lika oåtkomligt som någonsin,
och 1864 gick för Potomacarmén lika hopplöst till
ända som de föregående åren.
William Tecumseh Sherman.
Men Grant tänkte ej på återtag. Han borrade foten
fast i marken och uppförde i sin tur befästningar,
lika fruktansvärda som fiendens. Här vågade Lee ej anfalla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
