Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Under det jag hvilade mig ifrån att betrakta de
härliga utsigterna, böjde jag mina knän och åt blåbär.
Hvilka förtjusande blåbär. Min lilla mun såg flere dagar
ut som ett bläckhorn. Och hvilka söta gräshoppor jag såg
1 Norrland! Äfven här lär dot vara blott gräshopps-herrn
som sjunger, och det lir han göra endast med fötterna.
Det kan inte Labatt göra. Frun är evigt stum. Jag
menar gräshoppans. Greken Xenarchos har deraf tagit
sig anledning att lofsjunga gräshopps-gubbarnes lyck-
salighet.
"Hur säll likväl gräshoppan är,
Som aldrig hör sin sköna brumma:
Der alla honor äro stumma,
Hur fridsamt der!
Jag träffade en gammal bekant, som nu pallrar och
går på Ängermanelfven, 1 stället för att, som i yngre
dagar, knoga mellan Stockholm och Vaxholm. Det var
ångbåten Ran, som, ehuru skröplig och lefnad strött, hade
den artigheten att för gammal bekantskaps sk ull föra mig
till Vadga, ett förtjusande ställe, der jag hos patron Malm-
berg gästade och sof den rättfärdiges sömn, vaknade vid
regnväder och fördes per vagn till Bollsta bruk.
Vid Ångermanelfven kan man taga afsked af åker-
bruket," har någon resande författare sagt. Men Vaija
och Bollsta åtminstone får man pligtskyldigast undantaga,
ty der frodas ett härligt åkerbruk endast af den orsak,
att det skötes som ett jordbruk skall sk ötas. Kom i håg
det, bönder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
