- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
I:121

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet. Tysta skolan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tolf barn, hvilka redan voro församlade. På åtskilliga
sätt sökte de uttrycka sin glädje öfver besöket
och i samma stund kom mamsell Berglind ut från ett
nästgränsande rum. Hennes ansigte tycktes mig stråla
af en outsäglig godhet och menniskovänlighet.

Efter en hjertlig välkomsthelsning gingo hon och
mamsell Bremer åter in i det rum hvarifrån hon kommit
– på en gång arbetsrum och sängkammare. Jag föredrog
att stanna ute i salen jemte den unge läraren, hvilken
jag redan förut visste vara en god menniska och varmt
intresserad för skolan. Född stum, har han nu till
en viss grad förvärfvat talförmågan. Han uttalar
visserligen orden något otydligt, men det är i alla
fall förundransvärdt, att för en stackars olycklig,
sådan som han, hafva kommit derhän; jag var ganska
väl i stånd att med honom underhålla ett samtal.

Den unge mannens förvärfvade skicklighet erinrar
mig om en annan märkvärdig person, som jag sett i
Stockholm. Ehuru stendöf, kan han samtala med hvem
som helst, förmedelst sin skicklighet att af läpparnes
rörelse se allt hvad som säges.

Den unge läraren var mig behjelplig att roa barnen;
utan honom skulle jag tagit mig slätt ut. Jag hade
tagit med mig åtskilliga af Hannas klippningar till
gåfvor åt de små och de framkallade en obeskrifligt
stor förnöjelse. Vid åsynen af en hönsgumma, omgifven
af kycklingar och ankor, började de kackla, och slå
med armarne som med vingar.

Vi hade äfven med oss några små, kolorerade
träsnitt, som här, liksom i England, äro antagna till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free