Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet. Missöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
vHuaoiiDc’ iictpillet.
Missöden.
Den 7 Mars. - Medan snöflingor, lätt och tyst som
små bomullstappar, falla derute, öppnar jag mina
kakelugnsdörrar och det flammande skenet från brasan
faller på mitt rum, på dess trefliga möbler och på
den breda stenläggningen nedanför kakelugnen, med
sina granna ritningar af krita.
Jag hade länge hyst stor längtan att få se ett
norrsken, som tant Fredrika sagt mig någongång
under vintern visar sig äfven i Stockholm. Alla mina
forskande blickar spejade dock fruktlöst mot himlen,
tills en gång i Februari min önskan tycktes mig på väg
att uppfyllas. En morgon, tidigt, innan dager, vaknade
jag vid ett starkt sken inne i mitt rum; jag sag på
klockan; den var sju. Det höga, sluttande, snöbetäckta
taket midt *emot mina fenster var öfvergjutet af skönt
rosenskimmer. Detta måste säkert vara ett återsken
af Aurora Borealis! tänkte jag och blef helt förtjust.
Följande minut insåg jag mitt misstag. »Elden var
lös», som man säger i Sverige, - och i det hus der jag
bor. Ett häftigt springande började i stentrapporna;
nedanför på gatan hördes skrik och oväsen. Jag kastade
på mig min vattentäta kappa, under en from önskan att
den ock måtte hålla prof mot elden, kände mig glad
öfver att så mycket af mina saker lägo inpackade
i kappsäckarna och började tänka på att rädda de
öfriga dyrbarheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
