- Project Runeberg -  Ett år hos Fredrika Bremer /
II:174

(1867) Author: Margaret Howitt Translator: Thora Hammarsköld
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet. Grannar och vänner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

derna» och »mostrarna», enkla, solbrända menniskor,
som strax efter ankomsten trakterades med kaffe,
ute på gården under några ekar.

Bland andra var der äfven en karl, ful och alldeles
bronsfärgad af solen, omkring trettiofem år gammal
och med ringar i öronen; med honom hade jag ett
långt samtal och var förvånad öfver hans klokhet och
kunskaper. Rörande England tycktes han vara ganska
väl underrättad och berättade för sin »gumma» - ty
alla män och hustrur äro här »gubbar» och »gummor»,
- huru fort det nu för tiden gick att komma dit;
sedan fick jag höra en lång historia om en slägting
till dem som ämnade emigrera till Amerika och skulle
resa öfver Liverpool.

Så snart de hedervärda äkta paren druckit sitt kaffe
och tagit uppsyningsmannens fru i hand samt tackat,
blef det barnens tur. Åtskilliga af dem fördes fram
till mamsell Bremer, hennes skyddslingar alltsedan
koleratiden. Klockan var nu mellan fyra .och fem;
man begaf sig in i den stora skolsalen och balen
började. Orkestern bestod af två fiolspelare, den ene
gammal, den andre ung, hvilka båda skulle förefallit
som träbeläten, såvida icke ^musiken och takten hade
arbetat inom dem, ända .ned i tåspetsen och ända upp
i hårluggen. Hos alla dessa män och qvinnor tycktes
dragen liksom skurna i trä, och då vid balens början
par efter par långsamt började svänga om, sågo alla
så allvarsamma ut och dansade så afmätt, som om det
varit fråga om en begrafning. Snart blef det likväl
mera lif, då alla gossar och små flickor också

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ettarhos/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free