Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Frith, William Power - Fritz, Andreas - Fritzsch, Claudius Ditlev - Fromentin, Eugene - Frumerie, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ramsgate och framför allt hans berömda I
Derbykapplöpning i Epsom, som 1858
vid sin utställning formligen belägrades;
konung Karl ILs sista söndag (1867),
före middagen i Boswells bostad i Bönd
Street och talrika andra, bland, hvilka |
vi blott nämna en serie af fem taflor, j
benämnda: vägen till förderfvet. Hans
taflor ega i allmänhet en stor sanning i
uttryck och karakteristik, men lemna
åtskilligt att önska i afseende på
kompositionen af det hela, på utförandets
omsorgsfullhet och belysning. F. är
hedersledamot af akademien i Wien (1869),
medlem af akademierna i Bruxelles (1871)
och Stockholm (1873).
Fritz, Andreas, dansk
landskapsmålare, är född i Mon prestgård i Jylland
den 2 nov. 1828. Från 1845 till 1848
studerade han på konstakademien, hvars
skolor han å nyo besökte efter att hafva
deltagit i första Slesvigska kriget; under
åtskilliga år lifnärde han sig derefter
som porträttmålare och fotograf i
Aarhus, till dess 1870 hans stora tafla från
Marselis bokskog väckte allmän
uppmärksamhet. Sedermera har han
intagit en ganska framstående plats bland
danska landskapsmålare af den äldre
skolan.
Fritzsch, Claudius Ditlev, dansk
blomstermålare, föddes i Kiel, antagligen
1763, blef medlem af konstakademien i
Köpenhamn 1S06 och dog derstädes den
27 nov. 1841. Hans taflor utmärka sig
genom praktfull komposition, dugtigt
genomförd form och icke ringa
färgverkan.
Fromentin, Eugene, fransk målare,
född 1820 i La Bochelle, död 1876,
intager en framstående plats i raden af
moderna konstnärer, kanske mest till
följd af hans gedigna, och på samma gång
lätta konstnärsskap. Sällan har glädjen
öfver att få måla och kunna måla —
med pensel som med ord, ty han var
äfven en framstående författare —
framstått så klart som i Fr omentins arbeten.
Han reste vid 22 års ålder till Afrika,
till Algeriet, debuterade 1847 med ett
par orientaliska bilder och fortfor sedan
att framställa dylika. Han sökte i
Orienten ej det slående, det ovanliga utan
målade enkla, hvardagliga bilder från
öknar, städer, folklif, sådant han sett det
med turistens blick och hastigt satt det
på papperet, omedelbart uppfattadt, friskt
och käckt. Ibland blef han enformig,
ibland voro hans taflor endast utkast,
der den sista utjämnande öfver målningen
uteblifvit. Men ytterst karakteristisk
teckning, ljus och glad färg, lif och
elegans, och kraft fans det i hans taflor,
hur enkla motiv han än valt.
Han var ytterst produktiv. Under nära
trettio år utstälde han den ena taflan
efter den andra, och efter hans död såldes
till höga priser massor af efterlemnade
aqvareller, studier och teckningar. Bland
hans bästa taflor nämnes: "Bidande
budbärare i öknen;; (i Luxembourg),
"Araber anfallna af ett lejon" samt "Simoun
i öknen", den siste en högeligen
karakteristiskt uppfattad bild.
Efter vistelsen i Afrika skildrade
Fromentin landet och folket i två spirituella
och värdefulla böcker, i hvilkas stil
målaren spåras. Han skref sedan en roman
"Dominique" och kort före sin död en
konsthistorisk studie "Les maitres
d’au-trefois", behandlande de holländska och
flamländska målarne, ett verk af
framstående rang inom konstliteraturen.
Frumerie, Mauritz, medaljgravör, f.
1775, var elev af Enhörning. F:s första
medalj var öfver Lagerbjelke (1806); men
ehuru han länge och flitigt arbetade, vann
han sent erkännande af konstakademien,
hvilken han ej såsom elev tillhört. Han
blef omkring 1815 agréé, men först 1839
ledamot af akademien. Han dog i
Stockholm 1853.
Bland hans många medaljer må
nämnas: Kröningsmedaljen öfver Karl XIII
och Hedvig Elisabeth Charlotta (1809),
medaljerna öfver Jubelfesten 1818," öfver
konungahusets tillväxt (1829),
silkesodlingen vid Bellevue (1830),
Konstakademiens jubelfest 1835, samt öfver
Vetenskapsakademien (1839), äfvensom bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
