Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helsted, Axel Theophilus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har han mycket tillfredsställande lärt att
beherska de koloristiska verkningarna.
Hellqvist, Carl Gustaf,
historiemålare, född vid Kungsör 1851, kom redan
vid tolf års ålder i lära hos
dekorationsmålaren Fritz Ahlgrensson i Stockholm och
började kort derefter att teckna i
målarakademiens principskola. 1867 blef han
verklig elev vid akademien. Han
uppehöll sig sedan under sin lärotid medelst
att teckna till böcker, kalendrar och
tidskrifter, försökte sig äfven med
historiska oljemålningar, mest i Boklunds stil:
"Ebba Brahe vid fönsterrutan",
"Soldater finna Gustaf Adolfs lik efter
slaget vid Lutzen", "Moses utsättes i
vassen". År 1875 vann han
konstakademiens kungliga medalj för sin tafla "Gustaf
Vasa anklagar Peder Sunnanväder inför
domkapitlet i Vesterås". Hans uppfattning
af ämnet var starkt påverkad af grefve
Rosens målningssätt, således i andra hand
af Henrik Leys’, den arkaïstiske belgiern.
Samma år reste han till Paris, målade
der — förutom ett par obetydliga
genrebilder — "Ludvig den XI i sin lustgård",
som var utstäld på salongen 1876 och
sedan inköptes af Göteborgs museum.
Efter att sedan en tid vistats hemma i
Sverige fick han stipendium och begaf sig
åter utrikes, studerade de gamla tyska
städernas arkitektur, museer och folklif
och bosatte sig slutligen i München, der
han blef elev af Piloty. Efter en föga
lyckad "Gretchen, då hon mördat sitt
barn" (synlig på verldsutställningen i
Paris 1878), tog han i tu med sin stora
tafla "Peder Sunnanväders intåg i
Stockholm", en präktig historisk framställning,
öfverlägset målad och särskildt utmärkt
genom den slående sanna tidsfärg
konstnären förstått att breda öfver sin tafla,
(såld till Amerika, nu i New Yorks
museum). Derefter följde "Sten Sture den
yngres död på Mälaren", en gripande
stämningsmålning snarare än en strängt
historisk framställning — såld i Sverige.
Efter denna följde "Valdemar Atterdag
brandskattar Visby", ett konstverk, som
blifvit mycket olikt bedömdt, men som
prisbelöntes på Wienerutställningen 1882
och inköptes till utställningslotteriet. De
sista åren har Hellqvist varit bosatt om
sommaren i Bayern, om vintern i Paris, der han
målat "Luthers ankomst till Wartburg", en
mindre duk, bestäld från Tyskland, samt
"Disputationen mellan Olaus Petri och
Peder Selle", prisbelönt i München 1883.
Vid sidan af dessa betydande konstverk
har han målat en mängd genrebilder,
små landskap i münchenerstil, historiska
kostymfigurer, helst i aqvarell, munkar
och landsknektar, interiörer från
pittoreska gamla slott och kyrkor, samt små
moderna genrer med figurer ute i fria
luften. Bland hans bilder af detta slag
märkes i synnerhet den humoristiska
münchenerbilden "Bismarck eller Moltke".
Ett förträffligt porträtt af konstnärens
maka, född Julie Thiersch, var utstäldt
i Köpenhamn och Stockholm 1883.
Hellqvists färg var under hans första
tid svart och tung men har, sedan han
lemnade hemlandet, utvecklats betydligt
och han framstår i synnerhet i
"Peder Sunnanväders intåg", i "Sten
Stures död" och flera småskizzer som en
kolorist af rang. Från det Leyska
maneret, som lätt kan slå öfver i stel, föga
natursann teckning, tagen från de gamle
nederländarne, har han småningom gjort
sig fri. Af alla hans senare arbeten
påpekar, egendomligt nog, den i Tyskland
så beundrade taflan "Valdemar Atterdag
brandskattar Visby", allra tydligast
såväl målarens som münchenerskolans
brister. I Paris har H. ej blifvit mycket
uppmärksammad. Den i Wien
medaljerade "Valdemar Atterdag" ådrog sig föga
uppmärksamhet ochjbelönades endast med
"mention honorable" på salongen 1883.
Som kulturskildringar ha Hellqvists
liksom andra moderna historiemålares
dukar, sitt förnämsta värde. De äro
frukter af ytterst omsorgsfulla studier af
förflutna tiders yttre utseende, och hvarje
enskildhet på taflorna är noggrant tagen
ur verkligheten. Den fara som detta
måleri för med sig, att drägten, det yttre,
lätt kan träda fram som hufvudsaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
