Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind-Goldschmidt, Jenny Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år af hennes första sångperiod voro
hennes konsertresor om somrarne verkliga
triumftåg och man fick nu öfverallt i
landet höra henne sjunga svenska sånger
och visor på ett sätt och med en
ingifvelse som träffade åhörarnes innersta
hjerta. Ryktet om hennes aktningsvärda
och rena karakter bidrog att förhöja
njutningen af hennes talang och gjorde
att man öfverallt täflade om äran att få
inbjuda henne som gäst. Bland hennes
angenämaste minnen från dessa
konsertfärder har Jenny Lind alltid räknat de
dagar hon tillbragte i Upsala, der hon
från första stunden blef Geijers älskling
och der efter konserterna i Carolinasalen
och vid hennes afresa
studentsångföreningens täta och jublande leder helsade
henne med sina vackraste vårsånger och
folkvisor.
1840 utnämdes hon till hofsångerska
och ledamot af Musikaliska akademien.
Följande år i juni anträdde hon en
resa till utlandet. Dessförinnan gaf hon
i Ladugårdslands kyrka en
afskedskonsert besökt af 3000 personer. En
samtida antecknare berättar härom: "När
afskedssångens toner (i ord och musik af A.
F. Lindblad) förklingat och den älskvärda
artisten med ett aftagande piano upprepat
sitt sista "farväl!" samt sjunkit tillbaka,
öfverväldigad af sin känsla och gömmande
sina tårar i näsduken, då bröt på en
gång ett stormande bifall genom den
lyssnande mängden, och äfven obekanta,
som befunno sig i hvarandras sällskap,
sökte i ett ömsesidigt meddelande luft
från den spänning, hvari de befunnit sig."
Jenny Lind begaf sig nu 1841 till
Paris för att fullkomna sin utbildning som
sångerska hos den berömde Manuel
Garcia (Malibrands och Pauline Viardot
Garcias broder). Hennes första inträde hos
denna storhet var dock allt utom
uppmuntrande. "Ni har ingen röst" sade
han, men rättade sig: "Eller ni har haft
röst och är på väg att förlora den. Sjung
på tre månader icke en ton, så få vi se!"
Hon följde hans råd, tillbringande den
faststälda tiden i djup enslighet, tärd af
hemlängtan, nedtryckt och okänd i den
stora verldsstaden. Hon återvände nu
till Garcia, som fann att hennes röst
hemtat sig och att hon nu kunde börja
med sina lektioner. Men det synes som
G. icke hade fullt uppskattat hennes
talang, utan i stället fäst sina
förhoppningar vid sin andra unga svenska elev
Henriette Nissen (sedermera fru
N.–Saloman).
Frampå sommaren 1842 ankom till
Paris Jenny Linds gamle vän Adolf
Lindblad för att afhemta henne. Genom L.
blef hon bekant med Meyerbeer och fick
profsjunga för honom å en privat
audition å stora operan. Den sluge och
erfarne teaterkännaren förstod genast
hvilken sångerska han hade framför sig:
"Hon är det skönaste uttryck af den mest
jungfruliga konst", försäkrade han. Något
engagement vid operan kom emellertid
icke till stånd, och Jenny Lind återvände
öfver London, Hamburg och Lübeck till
Stockholm.
Att återseendets glädje här skulle blifva
stor, förstås af sig sjelft. Ännu dröjde
det dock två månader innan hon lät höra
sig. Det inträffade den 10 oktober 1842,
då hon sjöng Normas parti. Huset var
utsåldt på förhand, ja platser på
amfiteatern hade t. o. m. betalats med 10 rdr
b:ko, en den tiden hög summa. Jenny
Lind rönte ett entusiastikt emottagande.
Man fann att hon gått betydligt framåt
i sin konst, att rösten utvecklat sig, att
hon tillegnat sig en Julia Grisis energi,
Persianis elegans samt Rachels antika
lugn och understundom framblixtrande
eld, men att hon det oaktadt bibehållit
sin originalitet. "Det var en förädlad,
en fullkomnad Jenny Lind."
Följande året, 1843, skänkte J. L. nya
och lysande triumfer, och lade två
grannländer under hennes spira, neml. Finland
och Danmark, der hon på sommaren lät
höra sig: i Åbo och Helsingfors på
konserter, i Köpenhamn som Alice och Norma.
Bland de nya herrliga bilder hon härefter
skapade å Stockholmsscenen må främst
nämnas: Vingåkersflickan i "Ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
