Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lundgren, Egron Sellif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värde, dess förtjenster som reseskildring
oberäknade.
En allmän utställning af Egron
Lundgrens arbeten anordnades i Stockholm
året efter hans död.
2) Ludvig Persson, medaljör,
föddes på Ljungby nära Kristianstad den
3 mars 1789, son af en
trädgårdsmästare. Till en början studerade han
läkarevetenskap i Lund, men måste på grund
af bristande tillgångar blifva informator.
Alltifrån barndomen hade L. visat
fallenhet för målning och var dessutom
skicklig i fäktning, hvarför d. v.
akademifäkt-mästaren Ling uppmanade honom resa
till Stockholm, då han kunde lifnära sig
genom den senare färdigheten, medan
han gick på konstakademien. L. öfvade
sig också flitigt derstädes och målade
både i olja och miniatyr. Han biträdde
tillika Ling i dennes fäktskola och blef
sedan hans efterträdare som fäktmästare
på Karlberg. Men han gjorde snart
bekantskap med gravör I. Salmson och
fann att hans anlag lågo åt detta håll,
blef derför lärling hos dennes fader,
hofgravör S. Salmson, och nådde inom
några år sådan skicklighet i medalj gravyr,
att han vid professor Grandels
afskedstagande (1829) utnämdes till gravör vid
k. myntet, en befattning som han bestred
till sin död i sept. 1853. Bland hans
medaljer kunna nämnas Karl XIV
Johans kröningsmedalj; krigsbefälets
jubelmedalj öfver samma konung (1843),
Such-telens minnespenning m. fl.
3) Per Henrik, medaljör, den
föregåendes son, föddes i Stockholm den
22 juli 1824 och blef elev af sin far, jemte
det han besökte konstakademien och
särskildt åtnjöt handledning af Qvarnström.
Efter dennes modeller och anvisningar
utarbetade han närmare 50 medaljer,
utmärkta af ren stil och en särdeles
förtjenstfull gravyr; bland dessa kunna
nämnas den öfver konungaparets kröning
(1844), två öfver Berzelius, och en stor öfver
Jenny Lind, två öfver M. Brahe, en
öfver Geijer. 1853 utarbetade han
gipsmodellen till en medalj öfver prins
Gustaf ("prins Gustafs apoteos"), hvilken
skaffade honom kongl, medaljen och ett
resestipendium. Han for s. å. till Paris
och vistades der, då han efter omkring
’ ett år föll i grubblerier och slutligen,
fullt vansinnig, måste föras hem till
Stockholm, der han afled å Danviks
hospital den 12 juni 1855. Hans medaljer
tillhöra, både på grund af de vackra, af
Qvarnström utarbetade kompositionerna
och af det merendels utmärkta
utförandet, något af det bästa som i vårt
århundrade sett dagen i Sverige inom
denna konstart.
Lundh, Henrik Theodor,
historie- och stillebensmålare, föddes i Stockholm
den 3 okt. 1812 och blef vid fjorton år
elev af sin morbroder, den berömde
Westin, som lät gossen kopiera och i öfrigt
lära målningens grunder. Han blef
sedan (1829) inskrifven vid konstakademien
och fortsatte der sina studier till 1840,
jemte det han enskildt handleddes af
morbrodern. Här målade han nu
prisämnen och vann belöningar, blef 1837 e.
o. konduktör vid "kungl, museum" (som
statens konstsamlingar då hette) samt
vann agrééskap i akademien 1840, sedan
han uppträdt med åtskilliga historiska
kompositioner: "Gustaf Ls intåg (1523)"
"Gustaf Adolfs landstigning i Tyskland"
o. s. v. 1843 lemnade han hemlandet
för att vidare studera i Paris, och här
uppehöll han sig, tills händelserna 1848
gjorde vistelsen der orolig. Efter
återkomsten utstälde han 1850 i akademien
taflor, som visade hans konst från nya
sidor; det var genrer och djurstycken
han nu företrädesvis målade, med fin,
men naturtrogen och behaglig pensel’
1851—58 tjenstgjorde han vid museet,
bland annat någon tid som tillförordnad
kamrerare. Han försökte äfven måleriet
som yrke och arbetade omkring 1866
med fotografi och fotolitografi.
Slutligen har han sedan den tiden återtagit
penseln, samt lemnat mångfaldiga lifligt
senterade taflor inom en viss specialitet,
"döda foglar’’, i hvilka L. hittills står
oupphunnen hos oss. Bland hans tidi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
