Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roth ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
medalj, den andra 1855, och hans slutliga I
triumf var, då han vid verldsutställningen
1867 mottog stora hedersmedaljen, ensam
bland landskapsmålarne.
Rousseau hade med exempellös
ihärdighet stridt för sin åsigt. Han kastade bort
alla akademiska regler, tänkte aldrig på
hur andra målat före honom, målade
endast och allenast efter naturen — med
ytterlig omsorg för öfrigt. Jämte
viljekraften var fliten hans mest utmärkande
egenskap. Fjärran från striderna lefde
han i sin tillbakadragenhet i ohejdadt
troget arbete. !
Bland hans taflor eger Louvren nu en
solnedgång från utkanterna af
Fontainebleauskogen och Luxembourg två
präktiga landskap "Effet d’orage" och ett strand
-motiv. Af hans öfriga arbeten är
"Ka-stagnealléen" ryktbar i konsthistorien,
såsom en tafla, som visar vägen för ett ungt
slägte, men som nekas plats vid en officiel
utställning.
Rousseau har haft ett ofantligt
inflytande och hans plats som vågbrytare är
gifven. För felen i hans måleri — och
de framträdde allt skarpare ju äldre han
blef — är efterverlden ej blind — hvilket
emellertid ej hindrar den att skatta hans
stora förtjenster om utvecklingen af den
franska landskapskonsten och derigenom
om den moderna konsten öfver hufvud.
Vid Barbizon ha de efterlefvande
nyligen rest en enkel minnesvård åt Rousseau
och Millet, de båda reformatorerna,
hvilkas namn äro oåterk al lei igen förbundna
med den ryktbara målarebyn.
Ruben, Ludvig, kopparstickare, föddes
i Karlskrona d. 17 febr. 1818. Efter erhållen
skolunderbygnad i hemmet och Hamburg,
der hans anlag för teckning utbildades af
L. Lehmann, ingick R. 1834 som elev vid
konstakademien i Köpenhamn och dröjde
der någon tid, studerande måleri. Sedan
begaf han sig på resor och vistades länge
i Munchen, Dusseldorf, Rom, Florens,
Paris och Berlin. I Rom egnade han sig åt
bildhuggarkonsten, men öfvergick slutligen
till kopparsticket, hvars teknik han lärde
hos Ballin och den berömde Mandel. —
1858 framträdde det första mer kända
profvet af hans konst, "Skattepenningen" efter
Tizian, och året derpå utförde han sitt
sjelfporträtt. Båda äro utmärkt tecknade
samt klart, om än något hårdt graverade.
Han kallades kort derpå till ledamot af
svenska konstakademien (1860). Allmän
förtjusning väckte hans nya blad "Judith"
(1864) af honom sjelf tecknadt efter
Alloris original. Också lider det knapt något
tvifvel att detta blad, med dess stränga,
men på samma gång eleganta och
måleriska utförande, dess synbara sympati för
originalet och dess om hög konstnärlig
intelligens vittnande tolkning deraf, är
det yppersta arbete i gravyr som af svensk
hand åstadkommits. Hösten 1865 begaf
sig R. till Madrid, och 1866—67 vistades
han i Paris. Först 1868 bosatte han sig i
Stockholm. Samtidigt begynte han bladet
"Madonna delia sedia" efter Raftaelo. Detta
fortskred blott långsamt, emedan
konstnären, som s. å. ingått äktenskap så väl
derigenom som genom en tilltagande böjelse
för musik och violinspelning ofta rycktes
från sin konst. Också öfverraskade honom
döden, efter få dagars sjukdom, i
Stockholm d. 31 mars 1875, innan han lagt sista
handen vid detta arbete.
Rubini, Giovanni Battista, italiensk
operasångare, född i Romano vid Bergamo
1795. En oemotståndlig lust dref honom
till teatern. Han beträdde första gången
tiljan som fattig, obildad korist, och
tillhörde några år kringresande italienska
teatertrupper, ända tills han 1814
lyckades göra sig bemärkt i Pavia. "Nu växte
hans rykte snabbt, och redan 1816
engagerade honom Barbaja mot ansenligt
honorar för Neapel. Vintern 1825—26 sjöng
han med kolossal framgång på
Théátre-Italien i Paris, men måste återvända till
Barbaja som qvarhöll honom till 1831 och
slutligen gaf honom en lön af 60,000 francs.
1832—43 sjöng han omvexlande i Paris
och London. 1843 reste han med Liszt
till Berlin, for derifrån till S:t Petersburg
och återvände ändtligen som millionär
till sitt hemland, der han köpte sig ett
litet hertigdöme. Han dog å sin födelse-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
