Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ölander, Pehr August - Östberg, Carolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillsammans med sådana ansedda musici och
qvartettspelare som en Johan Jacob Agrell,
Otto Munck af Rosenskiöld m. fi. Det var
klart att en person med Ö:s talang snart
skulle göra sig bemärkt inom vidare
kretsar i hufvudstaden, der kammarmusik
odlades. Också åtnjöt O. ett rättmätigt
anseende som en synnerligen skicklig
kvartettspelare, hvars förträffliga och
omsorgsfulla exekution samt grundliga kännedom
om särskildt den klassiska
kammarmusikens alster ganska flitigt togos i anspråk
både offentligt och enskildt.
Ett närmare bedömande af hvad Ö.
verkat som tonsättare faller icke inom
området för detta lexikon. Dock må
antecknas att han är kompositör till en svensk
femaktsopera "Blenda", hvilken med
fröken Pyk i titelrolen gafs första gången å
operascen om våren 1875, (hvarvid fjerde
akten innehållande en stormig tingsscen
dock uteslöts vid uppförandet); operan
röjde, oafsedt åtskilliga brister, envissjemnhet
och klassisk måtta och anslog mest genom
de lyriska partierna. Den af hrr Ludv.
Josephson och E. Wallmark hopskrifna
textlibretten var dock skäligen
underhaltig och torde i icke ringa mon hindrat
"Biendas" framgång. O. skref äfven en liten
operett "Mäster Placide", till text af Turdus
Mer ula, uppf. med framgång å Nya Teatern
f.f. g. 1879. Musiken härtill är stämningsfull
och melodiskt smekande samt spirituelt
instrumenterad. Ö. har äfven skrifvit en
symfoni, en messas olennis, några
kammarmusikverk, en- och flerstämmiga sånger m. m.
Associé af Musikaliska akademien 1859,
blef han ledamot 1864. Han var gift med
Hanna Nordblom (se d. o.). Ö. dog d. 3
aug. 1886.
Östberg, Carolina, operasångerska,
föddes i Stockholm den 17 maj 1853.
Fadren var fältskär. Tidigt märktes hos den
unga flickan en varm musikalisk håg,
understödd af rika naturanlag. Dessa anlag
fick hon ock tillfälle att utveckla då hon
vid omkring 16 års ålder inskrefs som
elev i musikaliska akademien. Der
studerade hon i tre år, till dess hon debuterade
på Stora teatern, efter att dock
dessförinnan med framgång ha låtit höra sig å ett
par konserter. Hennes sceniska debyt egde
rum den 15 dec. 1873, då samtidigt två
unga sångerskor aflade sitt lärospån för
hufvudstadens musikaliska allmänhet. I
Agathas rol debuterade. Louise Pyk (sed.
o.), i Annas Carolina Östberg. Begge rönte
ett synnerligt välvilligt emottagande. W.
B. (Wilh. Bauck) skref om Ännas
fram-ställarinna att hennes sopran är ej ovanligt
stor, men af frisk, klar och ren timbre samt
vitnar om vårdade studier äfven i
koloratur. Efter ytterligare en debyt i början
af 1874, som Carlo Broschi i "Hälften hvar"
då publiken helsade den unga sångerskan
med jubel och talrika inropningar,
engagerades hon vid den k. lyriska scenen,
hvilken hon sedan tillhörde i något öfver
tre år, eller till och med 1877. Under
denna tid utförde hon följande roler, utom
de båda nämda: Adina i "Kärleksdrycken",
Rosina i "Barberaren", Inez i "Afrikanskan",
Martina i "Läkaren mot sin vilja", Susanna
i "Figaros bröllop", Papageno och en af
genierna i "Trollflöjten", Fru Ström i
"Muntra fruarna", Betli i "Alphyddan", Zerlina
i "Fra Diavolo", Henriette i "Muraren",
Therese i "De begge grenadiererna", mar-
I kis de Flarenbel i "Kungen har sagt det",
— som man ser en jemförelsevis ganska
I betydande repertoar. Med hvarje ny upp-
I gift gick den unga begåfvade sångerskan
stadigt framåt och blef föremål för ett allt
rikligare erkännande såväl af publik som
kritik. Isynnerhet blef hennes
utomordentligt friska och anslående återgifvande af
Carlo Broschi en af hennes mest populära
framställningar. Hon var sysselsatt med
in-öfvande af flere större partier, när
engage-mentet utgick 1877.
Hon beredde sig på en studieresa till
Ryssland, för att ytterligare utbilda sig
i sin konst hos den frejdade
sånglärarinnan fru Nissen-Saloman i S:t Petersburg.
Men denna resplan inhiberades.
Följande år ingick nemligen fröken Östberg
äktenskap med grosshandlaren Horwitz
i Stockholm och dermed drog hon sig
tillbaka från scenen, som man trodde
för alltid, hvarför man också allmänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
