Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO DE FÅ SOM VARDA SALIGE > 151
det! Jag säger än en gång, att jag med fasa
kastar ifrån mig en tro sådan som denna!
Hvilken farisé som helst må, om han så vill,
harmas mot mig, all verldens skriftlärde må uttala
sin förbannelse öfver mig — jag kan icke tro
det, och jag tror det icke. Den heliga skrift
tillåter mig det icke, mitt samvete, mitt
förnuft, min tro på Kristus, andens vittnesbörd i
mitt hjerta tillåter mig det icke: Gud tillåter
mig det icke. Hvad jag tror är detta: för
hvarje synd som vi hafva begått skola vi, så
framt den icke ångras, få erfara Guds vrede,
tung och svår men full af nåd, till dess han
bränt bort den orena slaggen hos oss och gjort
oss till ett rent guld sig sjelf till ära. Eller
huru? Skall naturen kunna fylla håligheterna
i sina fula, skrofliga klippor med de skönaste
ädelstenar, skall hon af ett stycke kol, hvarmed
tiggaren värmer sig, kunna bilda den
dyrbaraste diamant, skall till och med menniskan af
odugligt slagg och några värdelösa stenar kunna
göra sig sina mest glödande och varma färger
— men Gud skall icke vara i stånd att göra
någonting af sina förlorade själar. Eller skola
vi kunna hysa barmhertighet med och älska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
