Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vidare fortfor konungen: Att oaktadt den oafbrutna möda, Hans Maj:t haft att 1772 stifta och sedermera bibehålla lugnet i sitt rike, hade regeringslystnaden och tvedrägtsandan ändå visat sig färdiga att krossa de fjättrar, Hans Maj:t dem pålagt, och att återstörta riket nästan i en lika våda, som då H. Maj:t dess styrelse emottog. Samma sjukdomar, som då plågade rikskroppen, syntes nu återlifvade. Sådant kunde ej hafva annan orsak än skilda interessen, följder af särskilda stånds olika rättigheter, dels fotade på mindre billiga grunder, dels ej rätt utstakade, och som fördenskull ej annat kunde än uppväcka söndring emellan lika fria medborgare samt vålla skakningar i samhället. Sverige hade nogsamt erfarit dessa olyckor, ömsom kastadt emellan aristokratisk ärelystnad och demokratiskt själfsvåld. Till afböjande af allt sådant ville Hans Maj:t, jämte stadfästande af de första tvenne ständers privilegier, ärven förse de andra två med stadgade förmåner, dem naturen först, men framför allt deras nit för det allmänna i denna stund gaf dem rätt att hoppas, samt afskilja alla tvisteämnen emellan konung och nation på ett sätt, som hindrade tvetydighet och befästade inbördes säkerhet. I sådan afsigt hade H. Maj:t varit betänkt på en Förenings- och Säkerhetsakt, den H. Maj:t ville låta riksens ständer föreläsas. "Förenom oss", yttrade konungen, "i den sanna endrägt, som blott förtroende, lag, frihet och säkerhet kunna gifva, fienderna till trots. Den Högste gifve därtill sin välsignelse!"
Därnäst uppstod hertigen af Södermanland och i ett prydligt tal förklarade sin glädje att se en ädelmodig konung återgifva lagen den stadga, allmän säkerhet kräfver, samt sin förnöjelse att offentligen vid detta tillfälle få intyga svenska adelns ärofulla mannamod och ståndaktighet, rönta bland dödar och faror, som sväfvat kring H. K. H:s egen hjässa, och bekrönta med seger. "Ja, gode herrar, riddare och svenner!" tillade hertigen. "Om äfven vänskapen i denna stund ej kräfde detta offer, vore det mig dock den dyrbaraste skyldighet, den heligaste förbindelse, att jämte förklarandet af edra förtjenster, billigt afrycka den larf, hvarmed afunden sökt skyla edert tappra uppförande och listigt förblandat den skyldige med den oskyldige." Talet slöts med tillstyrkan, att Säkerhetsakten måtte antagas, men trycktes sedan förändradt, allenast med några allmänna betraktelser öfver de hufvudgrunder, på hvilka svenska regeringssättet hvilar, och välsignelser öfver konung och fädernesland. Ändamålet både med talet och dess tryckande var väl adelns tillfredsställande mot konungens hårda förebråelser den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
