- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:1. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Armfelt och Gustaf III /
299

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bör utan en liten armé kunna intagas». Han ansåg, och som
det synes med rätta, att »fienderna göra mig den äran att vara
rädda för mig»; deras styrka vid Savitaipal minskades äfven till
följd af trupprörelser åt andra håll. Svenskarna och ryssarna
förblefvo emellertid vid Kärnäkoski och Savitaipal i hvarandras
grannskap under mer än en månad, utan att något
anmärkningsvärdt föreföll.

Armfelt tillbragte dock ingalunda denna tid i overksamhet.
Målet för hans önskningar var att kunna fördrifva fienden från
Savitaipal, och krigsrörelserna längre söderut gjorde det
ytterligare nödigt. Men förhållanden, hvilka hans ifver ej kunde
besegra, lade hinder i vägen. Den sena nordiska våren anlände
omsider äfven till dessa trakter: Saimen och Kuolimonvesi
afkastade sina isbryggor i Maj, och det blef nödvändigt att hafva
en liten flotta af kanonjollar i den förstnämnda sjön. Ryska
fartyg i Saimen kunde eljest afskära förbindelsen mellan Armfelts
brigad och svenska gränsen vid S:t Michel samt hindra alla
transporter och trupprörelser. En dylik flottilj hade utlofvats
från finska krigsförvaltningen; och dess uteblifvande föranledde
många påminnelser från brigadchefen i hans bref till konungen.
Anskaffandet af kanonjollar blef i dessa bref nästan ett »delenda
Carthago», på hvilket stundom yrkades i uppretade ordalag [1].
Ur en af hans rapporter [2] låna vi följande, dels såsom
betecknande för hans stämning och fria skrifsätt, äfven i officiel stil,
dels såsom upplysande den belägenhet, hvari han befann sig med
sin tappra brigad.

»Om kanonjollarna vore färdiga och ej med vilja ur stånd
satta att på långliga tider blifva det, skulle jag göra en
betydlig diversion med den lilla styrka af 14- à 1500 man jag eger
under gevär. Men nu kan jag väl en front attaquera Savitaipal,
där 2,000 man retrancherat sig, men detta är också det enda,
hvartill mina operationer bornera sig. Lyckas det, så kan
likväl ej posten behållas, ty icke mer än en sida är säker; lyckas
det ej, så blir jag satt au niveau med alla andra, som fått stryk
af ryssarna. Min egenkärlek eger ej rum, då fråga är om E.
Maj:ts tjenst; således skola omöjligheter ej existera hos mig, ty
lydnad är bättre än offer. — Jag skall nu åter börja samla så
kallade kanonhästar, hvilka olyckligtvis ej så hastigt kunna ragla


[1] »Je suis d’humeur», skrifver han t. ex. 10/5, »de donner tous vos
ämbetsmän et tous vos généraux au diable». Se vidare Armfelts bref den
2/5, 5/5, 6/5, 13/5 1790.
[2] Dat. S:t Michel 10/5 1790 (Gust. MSS. vol. 52).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/31/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free