Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4000 man goda trupper och en krigskassa». Såsom sådan skulle
han kunna göra mera nytta än såsom öfverståthållare i
Stockholm. Där skulle han, om han sökte afvända utbrottet, endast
afvända folkets sinnen [1]. — Att en hvälfning under denna
omstörtningens tid snart förestode i Sverige, därom tviflade han
således icke. Ansvaret därför skulle drabba de
samhällsomstörtande »jakobiner», som nu, med Reuterholm i spetsen, ansågos
stå efter den unge konungens lif eller åtminstone efter den makt,
som hans faders regering tillförsäkrat honom. Men om man
tåligt skulle afvakta detta utbrott, genom att lemna »ett fritt
fält åt illviljarnas blindhet, nedrigheter och förföljelseanda», så
att »nationens enda önskan blefve att se Gustafs son återställa
sakerna i sitt forna skick», eller om man borde påskynda det
genom att öka förvirringen, genom ett kraftigt motstånd, eller
ock genom att själf sätta sig i spetsen för en hvälfning — därom
var Armfelt ännu långt ifrån ense med sig själf. »På 25
månader kan ingen revolution till förmån för konungamakten ega
rum», skrifver han i September till fröken Rudenschöld, nära
nog samtidigt med afsändandet af det mångomskrifna brefvet till
konungen; »och den, som man ärnar göra för dess
tillintetgörande, kan till den tiden icke möta något annat hinder än i
kejsarinnans person; och hvilka skulle följderna däraf blifva?
Sveriges fullkomliga undergång, därför att dess frukt skulle blifva
så väl utländskt som inhemskt krig. Jag talar icke om den
plågsamma rol, som jag då skulle komma att spela, och hvartill
jag alltid kommer hem för tidigt, ty jag tillber mitt folks
själfständighet och ära» [2].
Allting var sålunda ännu oklart och obestämdt. Tanken
på tålig förbidan växlade ännu under den första tiden af
Armfelts utländska resa med begäret att träda de svenska
»jakobinerna» till mötes, om det så skulle erfordras, i ett inbördes
krig; än syntes kejsarinnans ingripande vara honom en
oafvislig nödvändighet, än uppreste sig däremot känslan för
fosterlandets »själfständighet och ära». Den stämma i Armfelts inre,
som varnande höjde sig mot att anropa Rysslands bistånd i
denna strid mellan landsmän, nedtystades dock småningom vid
tanken på att dess mäktiga herskarinna, hvars förbund med
Sverige han varit med att besegla, hade lofvat att hålla i helgd
konung Gustafs lagar och föreskrifter. I hennes person såg
Armfelt motståndet mot revolutionen förkroppsligadt; och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
