Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTERBLICK.
8?,
och här, hvarest ännu i dag från Kolmordens höjder
öppnar sig den härligaste utsigt öfver Östergötlands
bördiga slätter, var det, som, enligt sagan, Sigurd Ring
nedsteg med Sveahären för att vid Bråvikens stränder
utkämpa det ryktbara Bråvallaslaget. För att komma från
södra Sverige norrut tog man vägen genom Vestergötland
öfver Skara och derifrån öfver Telge (Södertelge) uppåt
öfra Sverige. För en sådan resa åtgingo fyra veckor.
Då Ansgarius gjort denna färd, efter hvad det säges,
dels i båt öfver stora vatten, dels genom stora
skogar, är det antagligt, att ban från Vestgötasidan farit
öfver Vettern, vidare utefter Motala ström till Bråviken
och så gått öfver Kolmorden. — Der ofvanför var
Södermanland, med en från olika håll sammankommen
befolkning, ett länge fruktadt tillhåll för öfra Sveriges vikingar.
Såsom gränslandskap mellan Göta- och Svealand har
Södermanland i det längsta saknat provinsiella egenheter,
ett förhållande, hvarom språket genom sin renhet än i
dag bär vitne; dock var landet gammalt och rikt på
minnesmärken. Värmland, som räknades ömsom till
Sverige och ömsom till Norge, skildes från det sist nämnda
riket genom öde skogen (Eda skog?) Röfvare lågo der
ofta i försåt för dem, som åtogo sig det farliga
uppdraget att till Xorges konung öfverföra Värmlands skatt.
Ofvanom Värmland ströfvade ännu i ll:te århundradet
Finnlapparne omkring i ödemarken, och Dalarnes namn
var ännu okändt.
Ett starkt framstående drag i det nordiska
folklynnet var sjelfkänslan. Att vara en man för sig, en fullt
fri man, som af ingen annan berodde eller som utan
inskränkning sjelf bestämde sitt görande och låtande, ansågs
såsom första och oundgängligaste vilkoret för all verklig
lycka. För bevarandet af en så högt skattad
sjelfständighet fordrades i en orolig tid en medveten känsla af
egen kraft, ett okulligt mod, tapperhet och styrka.
Dessa egenskaper ansågos derföre såsom mannens
skönaste prydnad, och utan dem stod ingen ära att vinna.
Tapperheten var den största dygd, fegheten det svåraste
brott; den förra beredde himmelens sällhet, den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
