Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
ME DELT IDEN.
Dyveke, hvilken blef hans älskarinna. Hennes moder
Sigbrit, en kraftfull och på hufvudets vägnar rikt utrustad
qvinna, vann genom sina för den tiden ovanliga insigter i
handels- och penningväsendet stort välde öfver Kristian och
blef hans förnämsta rådgifvare i alla statsangelägenheter.
Kort efter det Gustaf Trolle i Upsala afvisat Sturcns
försoningsanbud, kallades han till Telge att aflägga
rådseden och tillsvära herr Sten sin huldhet. Erkebiskopen
uteblef. Strax derefter fick riksföreståndaren veta att Sten
Kristersson (Oxenstierna), som var höfvidsman på
Nyköpings slott, på erkebiskop Trolles uppmaning låtit säga
konung Kristian, att om han med «in krigshär ville
landstiga i Södermanlandsskären, skulle Nyköpings slott
stå honom till handa. Härmed var brytningen uppenbar
mellan riksföreståndaren och erkebiskopen. Denne
inneslöts på Stäket och uppmanades att gifva sig. Biskoparne
i Skara, Strengnäs, Vesterås och Abo lade sig emellan
och skrefvo varnande bref till honom. Sten’ Sture sände
enligt beslutet på ett möte i Arboga 1517 fyra herrar,
bland dem Hemming Gac|, att göra honom föreställningar
och förmå honom att utrymma Stäket. Men allt
förgäfves. Stolt och trotsig förklarade Trolle, att han icke
skulle uppgifva sitt slott, så länge hans blod ännu rann
varm genom hans ådror. En gifven följd af de börjande
iiendtligheterna mellan herr Sten och erkebiskopen var
en öppen brytning med Danmark. — Konung Kristian
skickade en här och en flotta till Sverige för att
uuder-stödja landsförrädaren; men hären blef slagen af Sten
Sture vid Vädla*), och nu blef erkebiskopen medgörligare
att låta tala vid sig. Han erbjöd sig att uppgifva slottet
och återgå till sin domkyrka, men i så trotsig ton, att
herr Sten lät svara honom, "att alldenstund han genom
sin tredsk het vållat en strid, der så mången man tätt
låta sitt lif, och han således vore intet bättre än en
mandråpare, så vore han ej heller lämplig att vara biskop."
Nu sammanträdde en riksdag i Stockholm, der
erkebiskopen infann sig på gifven lejd. Han försvarade sig
med trots och öfvermod, mon försvaret tjenade till intet.
Med en mun och uppräckta händer beslöto ständerna
*) Nu varande Dufvcuäs i Nacka socken utanför Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
