Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTIOÅRIGA KRIGETS FORTSÄTTNING.
269
sin unga brud och mottog henne inför den uppstälda
hären under kanonernas dån från hela lägret.
Strax efter underrättelsen om Baners död beslöt
Piccolo-mini begagna tillfället och angripa svenska hären,
medan den var utan Öfverbefälhafvare. Svenska,
weimar-ska och lüneburgska trupperna voro nu sysselsatta med
belägringen af Wolfenbüttel inom braunschweigska
området. Ben af Baner qväfda upprorsandan hos de tyska
öfverstarne hade ock ånvo utbrutit, hvarföre utsigterne för
fienden voro än mera lofvande. Svenskarne voro de som
fingo mottaga anfallet, utan att tillräckligt understödjas af
sina bundsförvandter, men det oaktadt mottogo de
detsamma med sådan fasthet, att Piccolomini efter fem timmars
häftig strid måste rymma tältet med förlust af tre till
fyra tusen man. Detta var striden vid Wolfenbüttel.
Emellertid var tillståndet inom svenska hären i hög
grad betänkligt. Öfverstarne framkommo till de
tillförordnade befälhafvarne med dryga anspråk, som i pockande
ton framstäldes: de fordrade till och mecl att få deltaga
i generalernas krigsråd och skickade fullmäktige till
Stockholm att å samtliges vägnar till regeringen framföra deras
fordringar. Generalerna voro ej heller sins emellan ense,
och Danmark och Kursachsen stämplade för att locka alla
Tyskar att lemna svenska fanorna. De franska trupperne,
Svenskarnes bundsförvandter, hade just nu utfått sin sold,
klädde upp sig och lefde kräsligt. Svenskarne åter voro
ännu utan penningar, lefde på svält och gingo i ’trasor.
Profvet var hårdt för främlingarne i svenska hären och
deras trohet mot den gemensamma saken, så mycket
mera, som sjelfva striden numera förlorat sitt ursprungliga
mål ur sigte, och äfven Svenskarne från medlet af
1630-talet kanske mest stridt för erhållande af en för Sverige
fördelaktig fred. Men sakerna ändrade sig snart. Salvius,
Sveriges fullmäktige i Hamburg, upplånade i eget namn
60,000 Rdr för de närmaste behofvens
tillfredsställande och Richelieu började motarbeta Danmarks och
Kursachsens stämplingar. Den 4 okt. 1641 landsteg
i Stralsund den nye befälhafvaren för svenska hären,
tältmarskalken Lennart Torstensson. Besvärad af en
plågsam fotgikt hade han hösten 1640 utverkat åt sig
afsked ur krigstjensten och våren 1641 återvändt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
