Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADELN OCH DK OF It ÄI SE STÅNDEN.
behöfver goda råd, frågar man ej efter sexton anor",
och på adelns anhållan, att "adliga personer måtte brukas
i Hennes Maj:ts kansli", svarade hon, "att tjensterna icke
vore några arfvegods".
Brytningen mellan adeln och de ofrälse stånden
gaf sig egentligen först luft vid 1650 års riksdag, då
ofrälse stånden den 3 okt. till drottningen framburo en
skriftlig anhållan om kronogodsens återställande. En svår
missväxt hade hemsökt landet. Fastän Sverige hade
fred med alla sina grannar, hade drottningen det oaktadt
redan vid föregående årets riksdag fordrat nya
ut-skrifningar och de gamla skatternas bibehållande. På
samma gång hade hennes slöseri allt mer och mer
förminskat kronans tillgångar och ökat den allmänna nöden.
I den ofvan nämnda skrifvelsen skildras landets ställning
i mörka färger och till slut yrkas, att adeln, som "emot
lag och laga stadgar kronans gods innehade", måtte
desamma till sin rätte egare, kronan, återställa.
Adeln, som i denna fråga med säkerhet påräknat
stöd af drottningen, fann sig ganska svårt bedragen, då
Kristina i stället trädde på ofrälse ståndens sida. Båda
partierna sökte nu drottningens beskydd emot hvarandra,
ingen vågade tala om hennes slöseri, alla smickrade
henne, under det man å ömse sidor allt mer förbittrades
emot hvarandra. I spetsen för ofrälse stånden stod
Up-salaprofessom Ter ser m som af det lägre presterskapet
blifvit utsedd till dess ordförande. Jäsningen och oron
i sinnena steg ända derhän, att ett inbördes krig tycktes
stå för dörren. De rikaste af adeln började sätta sina
dyrbarheter i säkerhet och tänkte på att fly. Den åldrige
rikskansleren satt, enligt en samtida berättelse, alla dagar
i sin kammare och visste icke annat hvar gång dörren
öppnades än att någon skulle komma in och taga lifvet
af honom. Slutligen måste till stridigheternas biläggaude
presterna uppträda som medlare. Drottningen lyckades
ock uppskjuta hufvudfrågan om godsens återställande;
man åtskildes till det yttre försonade, men frågor voro
emellertid väckta, som framdeles skulle medföra de djupast
ingripande förändringar och för hvilkas lösuiug Kristina
slutligen beslöt att afsäga sig kronan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
