Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra äfventyret - 7. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
193
öfverlästa dialog, om månan, hjertat och poesien, men hvilka olyckligtvis
ej passa till de ämnen, hvarom Amundus tilltalat henne. Hon märker
det ock sjelf, och mumlar öfver, att Amundus ej leder conversationen i
den ordning, som det på hennes papper stått föreskrifvet. Mellertid
söker hon dock att étalera alla sina talenter, hvilkas antal hon angifver till
tjugusju, samt hela sin education. Amundi blickar söka oroligt
rundtomkring efter Florinna. Ändtligen spörjer han Forella, hvar hennes syster
är. Hon, i medvetandet af sin granna drägt nu helt obekymrad öfver
denna rival, svarar med den gamla sagans ord. Amundus, till Forellas
förargelse, går genast till Florinna. Deras första möte och samtal.
Florinnas rörande förlägenhet. Amundi förtjusning. Han bjuder upp henne
till dans. De dansa. Discurser och anmärkningar mellan åskådare och
deltagare af det öfriga sällskapet. Mellan sådana slags pauser framkomma
åter Amundus och Florinna, tre till fyra gånger, i samtal, och sväfva åter
förbi bland hopen; hvarigenom deras gradvisa närmande till hvarandra
och stigande förtrolighet mest åskådligt framställes (ungefär såsom i Faust,
i Marthas trägård; men här med helt andra modifikationer). I en af
mel-lanfyllnaderna kan Deolätus, på begäran af en mängd gäster, för denna
grupp afsjunga en Svensk romans eller folksång (han är sjelf Svensk till
sin härkomst), som passar symmetriskt till det hela och till den
närvarande ståndpunkten af Amundi och Florinnas kärlek. I en annan kan
Lila beklaga sig för Cyprino, med hvilken hon dansar, att alla baler och
natt-lustbarheter vid detta hof alltid måste lyktas tidigare, än
hof-ungdo-men det önskade, emedan den gamle Konungen var af en så högst sömnig
natur, och dessutom den underliga Sysis, som förmådde allt öfver
Drottningen, aldrig tillät henne att låta en hel natt upptagas af
mennisko-glädjens stoj och hvimmel; emedan hon, såsom en Nattens prestinna,
påstod, att Nattens Drottning, det mäktigaste af alla Gudaväsenden (och
sjelf det egentliga Urväsendet), funne sig förnärmad och vanhelgad, om
menniskorna ej egnade åtminstone några af hennes timmar åt det stilla
heliga Chaos. (Obs. Sysis förvexlar i alla hänseenden Urväsendet med
Grundväsendet) *).
7. Sc. Deolätus ensam, gående i slottsträgården vid midnattstid,
under det vild dansmusik skallar uppifrån de upplysta slottsfönstren, förbi
hvilka innanföre allahanda gestalter hastigt skymta om hvarandra. Hans
monolog. Honom är detta hvimmel och sorl odrägligt - han är ej född
till glädje. Hans förhållande till lifvet och naturen; han kan deltaga i
allt, han kan reflexift uppfatta allt, men hjertat förblifver dock till en be-
) Buder balen namnes ock af någon och beskrifs för en frågande, bland andra Hoffröknar, lanretta
Man-gipani, en coquett och vällustig dame, soin är Drottningens favorit; hon courtiscrar Cyprino.
Atterboms Dikter. III. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
