Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjerde äfventyret - 11. Sc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
222
sig, toge denna hieroglyph sinnligt bokstafligen för full sanning; Lauretta
hade tillagt, att hon väl för sin del vore böjd att anse saken för verklig,
men aldrig dristat frambära den inför Drottningen, af fruktan för hån
och vrede, då hon kände att Drottningen föraktade alla öfveruatnrliga
förklaringsgrunder och dermed sammanhängande samtalsämnen, samt vore
en förklarad fiende till allt sqvaller, såsnart det icke innehöll något
förnuftigt spioneri. På detta vis finner Drottningen sig nu fallen i nätet
af det fritänkeri hon sjelf predikat, och rasar öfver att hon för mycket
upplyst sitt hof. Hennes harm öfver Sysis, som inga underrättelser
meddelar henne och låter allt dylikt ofog stilla passera; men hon känner ock
orsaken, hvarför Sysis sedan flera månader dragit sig undan i sin
enslighet och afbrutit all gemenskap med Drottningen: denna hade nemligen
börjat att något lossa på banden af Sysis’ förmynderskap, och detta hade
Nattprestinnan illa upptagit. Drottningen beslutar, att vid första
tillfälle söka underrätta sig med egna ögon om sakens sammanhang. Hon
skall sedan veta hjelpa sig, utan allsköns främmande biträde. Men snart
måste något afgörande företagas, emedan det kan för framtiden, när
Amundi förvandling upphört, medföra högst vådliga följder, om han -
såsom af ryktet kan slutas, i fall det är sannt - verkligen Upptäckt
hvarest Florinna vistas; utom det skäl, att det förhatliga paret icke bör
fa njuta den lindringen i deras straff, att på detta vis trösta hvarandra
och fördrifva tiden tillsamman. Hon vill öfverraska Florinna midt i ett
samtal med sin älskare. (Hennes reflexioner öfver lättsinnigheten och
trångheten af den theoretiska irreligiositeten hos hennes favoriter, och
skillnaden mellan deras sätt att vara fördomsfria, fritänkare m. m. samt
hennes. Hon erkänner, att man i många händelser måste antaga och
tro inflytelsen af någon öfvernaturlig princip; men att den äkta
fördomsfriheten består deruti, att icke låta detta dunkla Öfverväsende vidare
imponera på en, än som med ens egen fördel och planer öfverensstämmer,
jemväl när dessa stundom, förtretligt nog, tvingas att låta jemka och
ändra sig efter den förborgade öfvermaktens griller. Blott det vore
svag-tänkt, att tro menniskan för öfrigt stå till denna dunkla makt i något af
de samband, som den blinda mängden, hvilken derigenom beherrskas,
kallar religiöst, moraliskt o. s. v.).
il. Sc. Midnatt. Florinnas rum i tornet; praktfullt upplyst,
smyc-kadt med blomster och myrten-guirlander. Florinna sjelf, klädd i furstlig
prakt, står vid fönstret och samtalar med Fågel Blå. Deras vexelsång:
«Genom natt och dunkel stilla» etc. (i Sagan: «Ack huru svårt är
dock vårt usla öde» m. m.). - Drottningen, Forella, Dolcibene och
Lauretta, som lyssnat en stund till sången, störta in i rummet; Fågel Blå,
skrämd af bullret, är likväl redan bortflugen; men Florinna träffas, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>