- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
283

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

283

låtit honom ensam fortsätta vägen till Antiochia, för att der afbida sin
återkomst. - Denna monolog afbrytes af en gammal krokryggig käring,
som kommer vid sin krycka hostande genom skogen, honom till möies.
Deolätus är ej särdeles belåten med detta möte, och säger för sig sjelf
att detta blott felades i hans olycka, att nödgas betrakta en vanskapad
käring; han har alltid haft en viss farhåga för gamla qvinnor,
isynnerhet när de äro med puckel försedda; de äga alltid ett stycke satan i sig,
och denna, som nu kommer, är tvifvelsutan en häxa. Dock, kanske kan
hon hjelpa mig ur skogen. Gumman stannar nu midt framför honom,
pustar, betraktar honom uppmärksamt och frågar honom omsider, hvad
det var han mumlade om häxor? hon har skarpa öron, och hans
fiendtliga sinnelag förundrade henne; hon vore verkligen en häxa, men han
hade sjelf en kuriös physionomi, som omisskännligt förrådde en
häxmästare. - Deolätus ber henne icke bekymra sig om hvad han är eller icke
är, utan, om hon kan, visa honom vägen ur skogen. - Gumman frågar
honom, hvart han då ämnar sig, och hvem han söker i denna vilda trakt,
der vidt och bredt hvarken riddarborgar, eller kloster, eller byar funnes;
knappt här och der en usel kolkoja, der hon likväl förmqdade att han ej
skulle vilja gå in, af omsorg för sina hvita händer. - Deolätus
berömmer henne för bemödandet att utbilda sina.satiriska anlag, och svarar
henne att han söker den sköna och mäktiga feen Gendillah, af Europäerne
kallad Gentile ? som berättades i dessa nejder vanligtvis någorstädes
uppehålla sig; ber henne att gifva sig en anvisning öfver vägen till denna
fees slott, så framt hon sjelf känner den. - Gumman niger nu djupt för
honom med löjliga grimacer, och säger: «0dmjuka tjenarinna då, min
Herre! Välkommen i mitt land! Hvad står till tjenst?»- Deolätus frågar
henne, om hon är tokig? och vill gå ifrån henne. .- Gumman håller
honom fast vid armen, och spörjer honom, om han ej ville tala med
Gendillah? - «Ja, dumma, galna käring, det vill jag; släpp mig.» - «Jag
har då äran att försäkra er, trots dessa hederstitlar, att jag likaså visst
ar Gendillah, som denna ek är ek; och till bevis stå qvar på stället der
du står, till dess jag säger gå!» - Deolätus vill skilja sig från henne, och
finner sig till sin yttersta förvåning ej förmå röra sig af stället. Han
betraktar henne med högsta förundran. «Att du en mäktigare ande är än
jag, det ser jag; och det gifs, bland alla Mager och Maginnor, blott en
som är det. Alltså, släpp mig lös; jag tror dig! Men aldrig hade jag
i mina lifsdagar förmodat, att Gendillah ägde en sådan gestalt.» -
Gumman, skrattande: »Högvise mästare! du är en narr, med all din visdom
och philosophi! Vi andra simpla troll förstå oss bättre på hvad som
kärna är och skal i tingen. Men lika godt! jag ger dig lös; och der
på bergsspetsen bakom dig mellan cedrarne till venster kan du se mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free