- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
286

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

286

inviga honom i det stora mysterium, hvars bild hon på den ofvannämnda
heden visade honom. - Gendillah svarar honom, att hon sjelf ej förmår
skåda djupare in i denna höga hemlighet, än den bild uppenbarade, som
han sett. Lifvets moder sjelf erfar den blott såsom en aning, en längtan
efter förborgad outsäglig lycksalighet, och du ser hennes jungfruliga
längtan efter invigning i denna hemlighet uttryckt i hela naturen j äfven
Fadren, den Högre, den evigt Outforsklige, speglar i denna aning, denna
längtan, som är hans egen innersta, till föremål för hans betraktelse
blifna och försinnligade skaparvilja, blott sin egen bild; men i detta
vexelförhållande mellan föräldrarne öppnar sig först fullkomligt modrens
längtan och uppblommar mot det instrålande eviga ljuset till ett älskande
hjerta, ur hvars kärlek det återströmmar såsom den sol, hvilken ensam
genomskådar allt,, jemväl det som för fadren och modren är förborgadt;
och denna alltgenomträngande sol dricker evigt lif såsom ett hvilande
barn vid sin moders bröst; men han är tillika menniska och den högsta
bland menniskor, genom hvilken, sedan han såsom sådan uppträdt i
tiden, Fadren oupphörligt verkar på hans lärjungar såsom Nåd och modren
såsom Kärlek. Men Fadren har ingen sett i timlig gestalt; hela den
sinnliga verlden skulle tillintetgöras, om han ville framträda såsom
person, emedan han då nödgades öppna och blotta alla de fördolda [-djupen,-] {+dju-
pen,+} ur hvilka lifvets mångfald suger näringen för sina oräkneliga rötter;
derföre är sonen företrädaren af hans personlighet, och det förmedlande
väsende, som gör att sinnliga naturer kunna upplyfta sin betraktelse till
deras upphofsman och äfven med tillförsigt bedja honom om skoning för
deras svagheter. Utan sonen, som sjelf genom erfarenheten af sin
men-niskolika personlighet vet, huru ett menskligt bröst klappar i glädje och
smärta, och hvilken kamp det kostar menniskonaturen att besegra de
frestelser och rankor, som oupphörligt anstiftas af de mörka andarnes slägt,
en öfverlefva från den tid då - - - - - - - - -

skulle Fadren ännu, liksom i förgångna verldsåldrar, yttra sin
verldsuppe-hållande vishet såsom oblidkelig tvångslag, kufvande med jernarm alla de
uppstudsiga som ej ville foga sig i utvecklingen af dess hemlighetsfulla
herravälde, och sin öfvermakt såsom skoningslöst straffande vrede.
Modren sågs af några få dödliga, i den huldrikaste jungfrugestalt, men blott
för en kort tid; äfven sonen dväljs ej mer inom jordens synkrets; dock
ser du ännu öfver hela naturens rike, i hvarje bild af himmelsk aning,
af kärlek och moderlighet, det milda qvinliga återskenet dröja af hennes
vistande på jorden, och ännu känna alla själar, som bemöda sig att
uppsvinga till det högsta ljusa och sköna, alla hjeltar som lida och blöda för
sanningens och verldsförsoningens sak, att den mäktige ande, som utgår
ifrån Fadren och Sonen, sväfvar på jorden i Sonens spår, och ömsom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free