- Project Runeberg -  Fågel Blå. Sagospel /
288

(1858) Author: P. D. A. Atterbom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde äfventyret

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

288

andra dylika förvillade andar, förrän i det sista afgörande ögonblicket,
och då alla utvägar voro försökta, att med förnuft och godhet verka pä
de illasinnade. Detta hade hon nu redan tillräcklig tid försökt med sin
syster i afseende på Amundi sak, för att inse det hennes syster blefve
från århundrade till århundrade elakare och hårdsintare, och att denna
sak nu endast genom nyttjande af magisk öfvermakt kunde hjelpas. -
Deolätus frågar huru Sysis kan vara nog blind att kämpa mot sin syster,
då hon känner dennas öfvermakt? - Gendillah svarar: «Hon söker
förborga den för alla, och skulle gerna vilja glömma den sjelf; hon hoppas
att omsider kunna besegra mig, derigenom att hon, skrytande att vara
Nattens Drottning, knyter allt fastare och fastare förbund med den gamla
nattens missfoster, med mörkrets makter, och så blir sjelf mer och mer
slafvinna af dem hon inbillar sig beherrska.» Por öfrigt berättar hon, att
Florinna i detta ögonblick ej är långt borta, emedan hon med flit ledt
hennes ensliga gång åt dessa trakter, för att införa henne i sitt underrika
land, och der uppfriska hennes af långvariga bekymmer mattade sinne
med herrliga syner och leende utsigter; - väl försvinna åter för henne
snart dessa ögonblick af vistelse i Feernas rike, men spåren af denna
vistelse i hennes sinnesstämning skola aldrig försvinna. - Deolätus
besvärjer henne, om Florinna nu irrar omkring i denna ödsliga hemska trakt,
bland idel föremål som för henne, den veka unga qvinnan, blott buro
fasans stämpel, att genast skynda den arma pilgrimen till mötes och
rädda henne ur denna belägenhet. - ((Visserligen,’ svarar Gendillah, vill
jag både rädda och råda henne; för öfrigt behöfver jag ej gå långt,
emedan hon kommer nu sjelf hit till oss; känner du ej igen hennes röst?» -
Man hör, på något afstånd bortom träden, som betäcka sidan af en
öppen plats gent emot i skogen, en sång af en ytterst skön qvinnoröst; en
stroph af en visa, som uttrycker hennes längtan efter sin älskare
(Tonarten: Glöckchen im Thale etc.). - Deolätus: Ja, vid Gud, det är
hon sjelf! Huru skall jag tillfyllest tacka dig för den angenäma
öfverraskning du beredt mig? - Gendillah säger: «Men nu fort, min vän!
Gör dig osynlig, eller förvandla dig hur du behagar; jag vill ej att hon
i detta ögonblick skall igenkänna dig, emedan hon då i sin glädje tror
att alla obeqvämligheter på engång äro öfverståndna, och öfverhopar dig
med böner, som först småningom kunna gå i fullbordan och dem ej
engång jag- ännu förmår uppfylla.» - Deolätus säger, att om han skall
bekläda sig med en annan skepnad, ett annat utseende än sitt eget, så yäl-

jer han helst en hamn, som lönar mödan att man derföre förvandlar sitt
yttre, nemligen den af fågeln Phenix; och flyger i detsamma upp i den
skepnad och all den prakt, som beskrifves tillhöra denna fågel, på toppen
af ett högt lummigt cederträd. - Gendillah förebrår honom skämtande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 12:12:40 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fagelbla/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free