Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morkullan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af Asien. Han finnes i England och i Japan, vid Arkangel och
Tromsö samt på Ceylon.
I Sverige häckar han från Skåne upp till Lappland, ehuru
han mot norden varder sällsyntare. I Jämtland är han rätt
allmän, på Gottland och Öland likaså. I Norge finnes han ända
upp till Ishafvet; i Finland är han också allmän upp till Kajana.
Danmark gästar han talrikt under flyttningstiden, men det är
ytterst sällsynt, att han häckar där.
Morkullan kommer till vårt land, så snart bara fläckar visa
sig i skogarna och kärrisen börjar bli landlös. I Skåne
uppenbarar hon sig ofta i början af mars; till mellersta Sverige
kommer hon en månad senare och till höga norden i förhållande
härtill.
Sumpiga barrskogar äro hennes favorittillhåll, helst där dessa
äro uppblandade med löfträd. I dem älskar hon att bo, söker
sin af insekter, maskar och sniglar bestående föda men förblir
gärna stilla under dagen. Rätt liflig blir hon först fram emot
aftonen, och det är då som leken med ’sträcket’ eller ’draget’
börjar.
På någon högre belägen plats, helst bland stenar, gräs, mossa
och ljung lägger honan i maj månad sina 3 à 4 aflånga ägg, som
äro något större än dufvans. Redet består af en fördjupning i
marken, beklädd med torrt gräs.
Det påstås, att morkullan lefver i månggifte. Ungarna
framkomma pigga och lifliga som kycklingar och kunna strax springa
omkring bland tufvorna. De måste då hållas samman med
lämpor. Modern är mycket öm emot dem och söker skydda dem,
när fara hotar, ofta med risk för sitt eget lif. Jägare påstå, att
hon — då det särskildt ser betänkligt ut — kniper fast en efter
annan af sina små mellan benen och bakkroppen och bortför dem
flygande. Andra säga, att hon tar dem under halsen och håller
fast dem med näbben. Måtte det där nu icke vara några
jägarehistorier!... Vi garantera ingenting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
