Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 KABAHTlmilBTABKS BEBÄTTEL8BB
djärfhet; ja, men hon fällde ja floret, det rar
blygsamt, och hon flydde, häpen öfver sin handling. Det
var originellt, men ej oblygt; andra länder, andra
seder!
Men för en man att icke ge första inseglet, ntan
mottaga det, var något förödmjukande. Och
likafullt, han skulle aldrig vågat utsätta sig för en örfil
och ett gapskratt... Väl att det var skedt, nu hade
han visshet och det var till fyllest I
Hon älskade honom I Ätt vara älskad var ju att
säga sig: jag är då icke så dålig då, efter som
någon kan se upp till mig, tro mig om godt. Och
därmed vaknade själfkänslan, hoppet, förtröstan, och
han kände pig ung igen, färdig att börja en ny vår.
Han hade ju visserligen endast visat henne sina
goda sidor, men vanan att för tillfället undertrycka
det dåliga hade ledt till det godas framletande, och
det var ju hemligheten i kärlekens förädlande makt,
hvilket icke var någon komedi. Genom att taga den
ädelmodiges roll, kunde man mycket lätt så sätta Big
in i rollen att den blef natur. Och enär deras tycke
vaknat genom personlig sympati eller vänskap,
visade den sig vara af rätta halten; att han senare
upptäckte hennes skönhet och blef tjusad af henne som
kvinna, var ytterligare en garanti för att allt här
utvecklat sig i riktig följd, och att han ej endast dårats
af ett fagert yttre. Han hade nog anat hennes brister
och blundat för dem, men det var ju kärlekens plikt
och stora pröfvosten, ty utan öfverseende vore ju
icke kärleken.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
