Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
». . . jag har sett denna flicka växa upp i den
förhoppning att hon en gång skulle tillhöra mig... Icke som
mätress . . .»
Hans ögon glänste af hat, då han uttalade detta ord.
». . . utan som hustru. Jag sade henne det för icke
många dagar sedan. Jag ville icke tvinga mig till hennes
kärlek, men jag fordrade åtminstone hennes högaktning . . .
Och så finner jag henne i en snuskig orgie midt på
eftermiddagen, tillsammans med en . . .»
Han sökte en sekund efter rätta ordet.
». . . en samvetslös kvinnoröfvare.»
Hans manligt och af en ädel indignation genomandade
ord hade icke undgått att göra värkan. Olga hade
sjunkit ned på en stol, betäckt ansiktet med händerna och
börjat våldsamt snyfta.
Brun rätade på sig med hela den halft teatraliska
värdighet, han var mäktig äfven i privatlifvet.
»Min herre», sade han, »jag känner er icke och har
icke med er att skaffa. Men ett är dock säkert, denna
dam står, åtminstone för ögonblicket, i lika nära
förhållande till mig som till er. Det är i denna stund min
skyldighet och min rättighet att beskydda henne . . . äfven för
någon, som vill göra anspråk på att vara hennes far . . .»
Kandidaten förstod den hånande mening, Brun inlade
i detta ord.
»Jag ber er därför», fortsatte skådespelaren, »att Ni
går er väg och ställer henne till räkenskap, om Ni anser
er ha rätt därtill, vid ett mera passande tillfälle. Skulle
Ni stanna här längre, så kan det möjligen urarta till
obehagligheter för oss alla tre. Jag känner icke det sätt, på
hvilket Ni kommit in, men jag vet, att Ni kommit som en
mycket objuden gäst, och därför får Ni finna er, att jag
visar er på dörren.»
Kandidaten rörde sig icke ur fläcken.
»Ni skall inte tro», sade han, »att Ni befinner er på
teatern, där tragiken är slut bara ridån gått ned. Åhnej,
man gör icke upp scenerna lika lätt i det värkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
