- Project Runeberg -  Den röda liljan /
35

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hon reste sig och tog generalens arm.

Furstinnan sade, i det hon gick genom salongen vid
Garains arm:

— Thérèse har rätt ... Några likna oss icke alls. Små
negresser som man har fått i sömnen.

Tapeternas nymfer med sin passerade skönhet smålogo
förgäfves mot gästerna, som icke märkte dem.

Fru Martin serverade kaffet tillika med sin unga kusin,
fru Bellème de Saint-Nom. Hon komplimenterade Paul Vence
för hvad han hade sagt vid bordet.

— Ni talade om Napoleon med en frihet i omdömet
som är mycket sällsynt i de konversationer jag i regeln får
höra på. Jag har märkt att små barn, om de äro vackra
men vid dåligt lynne, ofta erinra om Napoleon vid Waterloo.
Ni har lärt mig förstå den djupa orsaken till denna likhet.

Därefter vände hon sig mot Dechartre:

— Och ni, tycker ni om Napoleon?

— Min fru, jag tycker inte om revolutionen. Och
Napoleon, det är revolutionen i stöflar.

— Hvarför sade ni inte detta under middagen, herr
Dechartre? Men jag ser att ni inte har lust att vara spirituell
annat än i undangömda vrår.

Grefve Martin Bellème förde herrarne till rökrummet.
Paul Vence stannade ensam med damerna. Furstinnan
Seniavine frågade honom om han hade skrifvit färdig sin
roman och hvad den handlade om. Det var en studie, i
hvilken han ansträngde sig att nå fram till det slags sanning,
som utgöres af en logisk serie af sannolikheter, hvilka lagda
till hvarandra gränsa till det påtagliga.

— Romanen, sade han, når på detta sätt en moralisk
kraft som historien med sin blandning af tyngd och
lättfärdighet aldrig ägt.

Hon ville veta om det var en bok för kvinnor. Han
försäkrade motsatsen.

— Ni gör orätt i att icke skrifva för kvinnorna, herr
Vence. Det är det enda en öfverlägsen man kan göra
för dem.

Och hon tillade, då han ville veta hur hon hade kommit
på denna tanke:

— Jo, sade hon, jag ser alla intelligenta kvinnor taga
dumma män.

— Som tråka ut dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free