Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vårdar ert minne. Det är professor Arrighi. Han nämner
er med det ord som för honom betyder mest af allt: han
säger att ni är en musikalisk varelse. Men hur skulle det
också vara möjligt att professor Arrighi inte skulle minnas
er, darling, då inte ens blommorna och buskarne i
trädgården ha glömt er? Trädens aflöfvade grenar klaga öfver
att ni är borta. Åh, de sakna er, darling!
— Säg dem, sade Thérèse, att jag har fört med mig
ett ljufligt minne af Fiesole, ett minne som jag vill lefva af.
I logens bakgrund utvecklade hr Martin-Bellème med
låg röst sina idéer för Joseph Springer och Duvicquet. Han
sade: “Frankrikes namnteckning är den förnämsta i världen.“
Han sade vidare: “Amortering med öfverskott, icke med
skatter.“ Och han var böjd för en försiktig finanspolitik.
Och miss Bell:
— O, darling, jag skall tala om för träden och buskarne
i Florens att ni saknar dem, och att ni snart vill komma
och hälsa på dem igen på deras kulle. Men jag måste fråga
er: ser ni något till herr Dechartre i Paris? Jag skulle vilja
träffa honom ofta. Jag tycker om honom emedan han har
en fint formad själ. O, darling, herr Dechartres själ är full
af behag och elegans.
Thérèse svarade att hr Dechartre utan tvifvel var där
i salongen, och att han helt visst skulle komma och hälsa
på miss Bell.
Ridån föll öfver valsens brokiga hvirfvel. Publiken
strömmade ut i korridorerna: på ett ögonblick samlade sig
en skock af finansmän, konstnärer och deputerade i den lilla
salong som hörde till logen. De samlade sig kring herr
Martin-Bellème, mumlade lyckönskningar, gjorde älskvärda
gester till honom öfver hufvudena på hvarandra och
knuffades för att trycka hans hand. Josef Schmoll banade sig
hostande och stönande, halfblind och döf, väg genom hopen
ända fram till fru Martin. Han fattade hennes hand och
betäckte den med smällande kyssar.
— Det sägs att er man har blifvit utnämnd till minister?
Är det sant?
Hon visste att man sade det, men hon trodde icke att
någonting var afgjordt ännu. För öfrigt var hennes man
där; man kunde fråga honom.
Han ville veta den bokstafliga sanningen:
— Ah, sade han, er man är alltså ännu inte minister?
Men när han blifvit utnämnd skall jag be er om ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
