Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Själahandlaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Jag har hört talas om allehanda bedrägeri, som
kvacksalfvare brukat med sådana varor, svarade Larsson
skarpt, ty han var ingalunda lätt att lura, när den tråd
tappades, som ensam utgjorde hans själs fångkedja. –
För resten – tillade han – är jag en kristen människa,
som ej vill hafva att skaffa med trolldom.
Doktorns drag förvredos till ett slags vänligt
smålöje.
– Hagelwetter! sade han, hvem är ej kristen?
Det gifs endast många naturliga saker, som ej stå i
skriften. Och efter ni är en så kristen människa, så
vill jag svara på edra frågor, att lifstinkturen, som är
den högsta af alla hemligheter och ett utflöde af själfva
den substans, hvaraf världen lefver, denna oskattbara
tinktur kan jag på intet villkor bortskänka. Hvad däremot
guldtinkturen angår, som är ett kemiskt extrakt,
potentieradt af stjärnornas inflytande, så kan ni utan
synnerhig svårighet få den till skänks. Sådant gör jag
mer än jag själf kan använda.
– Till skänks? frågade köpmannen.
– Jag har ju redan sagt, att den ej kan betalas.
Hela er rikedom skulle ej kunna ersätta mig så mycket
af denna tinktur, som rymmes i en tekopp. Jag kan
skänka er den. Men blott med ett litet förbehåll.
– Hvad skulle det vara?
– Ni förpantar åt mig er själ.
Larsson trodde sig ha hört miste.
– Ursäkta, sade han, jag har blifvit något lomhörd
de senare åren.
– Ni förpantar åt mig er själ, upprepade doktorn kallt.
– Hvad vågar ni begära? utropade köpmannen uppbragt.
Är jag en narr, eller är ni djäfvulen själf?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
