- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band III, årgång 1864 /
279

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9. 1864 - Studier vid vägen V. af Lothar - Bomullen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensam utan att du låter enlevera dig, min engel?"
tillägger hon, vändande sig till sin man. Denne ler
välbehagligt.

"Jag skall nog ha ögonen öppna om någon vågar göra
försöket", säger hon, stryker honom om kinden och slår
sig ner i muntert prat med sina unga bekantskaper.

På hemvägen synes väl assessorn litet mulen att börja
med, men frun lägger så vältaligt ut det goda intryck
han gjort på hennes bekanta och det fördelaktiga
uppseende hans respektabla värdighet öfverallt väcker,
att han är helt belåten innan han hinner till sin port.

Assessor Futtenfelt måste gifva åtskilliga middagar
och soupéer under vinterns lopp. Det är ett hårdt
kraf, men hans personliga värdighet och det stora
ornamenterade huset fordrar det. Vi veta att
assessorn älskar sitt anseende och respekterar
verldens pris. Staden måste emellanåt se det lysa
i de höga fönsterna och kaffesystrarne lefva på
magnificenserna, som sqvallret ger dem del af. Detta
är ändå en ersättning; en annan ligger i tanken på
öfverlefvorna. Vid
den vattnas han i munnen från den ena gången till
den andra. För att odeladt få tillgodonjuta dem och
för att icke behöfva stålsätta sig emot sina barns
lystna blickar, äter han helt ensam en timma sednare
än den öfriga familjen, och tror sig ännu frossa på
lemningarne, då han äter uppvärmdt hvad hustrun och
barnen en timma förut ätit nylagadt.

Sålunda går detta äktenskapslif under all fridsamhet
och belåtenhet der, såsom på en palimpsest[1],
man under den i mannens namn framstående skriften:
"Jag är den, som förer spiran!" kan skönja spåren
af hennes: "Under min styrelse!" Hon vet att taga
verlden och sin man sådane de äro. Tråkigt lif ger
tungt humör. Man behöfver vänner, för att skingra
det och all vänskap i vår usla verld sanktioneras
genom mat och dryck. Hon knusslar ej på dessa. Hon
ser att mannen, som icke leder sig sjelf genom
grundsatser och ädelhet, måste ledas af en annan genom
sina svagheter och hon tar den saken om hand. Hvad
mer! Kan en Futtenfelt råka lyckligare ut i sitt val?                        Lothar.

*


Bomullen.



Ingen naturprodukt, med undantag af det brödgifvande
kornet, äger i våra dagar så stor makt och
betydenhet som bomullen. Den utgör den förnämsta
handelsartikeln hos många nationer, af hvilka
flertalet sysselsätta sig med dess förarbetning,
under det återigen millioner menniskor kläda sig
i dess tillverkningar. Orsaken till den stora roll
bomullen spelar är dess billiga pris, och spärrningen
af Nordamerikas sydstater, som lemnade största massan
af detta alster till marknaden, har först gifvit oss
ett riktigt begrepp om det inflytande, den utöfvar på
den europeiska verlden. Inbördes kriget på andra sidan
oceanen åstadkom en kolossal återverkan på de å andra
sidan belägna länder genom bomullens uteblifvande, och
om äfven utsigt är för handen, att Englands ostindiska
besittningar skola anstränga sig i oerhörd mån för
att öfversända storartade bomullsqvantiteter till
den europeiska marknaden, så blir det stora afståndet
och den tills dato ännu icke efter sådan måttstock
bedrifna kulturen allt framgent ett väldigt hinder
för en hastig ersättning af den amerikanska bomullen.

Bomullen räknas till malvaväxterna – kattost – och
utgöres af de ulliga trådarne hos några plantarter,
hvilka trifvas endast i de varma länderna. Bomullens
moderplanta är det i Ost- och Westindien växande
bomullsträdet (Bombax), hvaraf fyra arter gifvas,
nemligen Bombox gossypium med rödaktig, Bombax
globosum
med rödgul, Bombax heptaphyllum med
smutshvit och Bombax pentandrum med brunaktig
bomull. Dessa träd, hvilka uppnå en höjd af 15 till
20 fot, hafva en storlek som våra ekar och blad
som våra lindar. Långt bättre bomull lemnar likväl
bomullsbusken (Gossypium), hvaraf flera arter finnas;
den bekantaste är Gossypium herbaceum. Denna växt
har en höjd af 3 fot och utgrenar sig i form af en
buske. Bladen äro femflikiga, flikarne runda och
taggiga. Denna plantas hemort är otvifvelaktigt
Egypten och Ostindien. Den odlas dock med fördel i
sydliga Europa och framför allt i Amerikas tropiska
länder och Sydstaterna. Bomullsbusken trifs bäst i
stenbunden, mager och förut uppbrukad jordmån samt
tarfvar föga väta. Fröen nedläggas i jorden i Maj och
Juni månader på ett afstånd från hvarandra af 4 fot
och buskarne stubbas ofta, på det att de icke må växa
för starkt. När fröhusen spricka, afplockas de straxt,
ty om man läte dem sitta qvar, skulle ullen af den
starka solglöden blifva alldeles grå eller bortföras
af vinden. Busken brytes derefter kort öfver marken,
hvarpå den drifver nya skott. Detta sker tre gånger på
året. Bomullen skiljes från fröen antingen med handen
eller en maskin, som består af två öfver hvarandra
liggande, genom hjulverk förenade och af vindspel
drifna cylindrar. Hvarje fröhus innehåller sex korn,
af vickers storlek. I Indien verkställes detta
bomullens befriande från öfverflödiga partiklar medelst
ett litet rullhjul, hvilket ett fruntimmer med
tillhjelp af tårna rullar fram och åter på en
glatt sten. I orienten packas bomullen i balar,
i Amerika deremot i stora säckar, sedan den först
blifvit lindrigt fuktad. Förfarandet vid bomullens
inlastning på ångbåtarne, enligt bruket i Amerika,
är så egendomligt, att vi tro oss göra våra läsare
ett nöje om vi här redogöra för detsamma. Vi låta ett
åsyna vittne tala: "Då jag kom på däck, bemärkte jag
att man manövrerade vårt fartyg på ett högst eget
sätt. Vi färdades nämligen helt nära stranden, som
var planterad med träd och buskar, hvilkas grenar
till en del hängde ned i vattnet och afbrötos af
våra tåg och de på fartyget befintliga utskjutande
föremålen. Snart anlände vi till en del af floden,
som var begränsad af skogbevuxna kullar och på
hvilkas från träd fria ställen negrerna sågos ligga
försänkta i sömnens armar. På en sådan plats stod
ett skjul, som sträckte sig från vattenytan till
kullens spets. Plantören, hvars plantage låg på
berget ofvanför, hade uppfunnit ett mycket enkelt
medel att underlätta varubalarnes transport från
sina magasiner till skeppen ner på floden. Han hade
nämligen af långa träplankor låtit uppresa ett slags
skjul af cirka 350 fots längd och 5 fots bredd, lägga
tak deröfver samt uppföra ett slags rutschbana af
timmerstockar; på sidorna voro dessutom skansverk
anbragta, att icke de nedhissade balarne måtte
lida någon skada eller annars uppehållas. Parallelt
med denna bana låg en trappa, som lemnade en beqväm
uppgång till plantaget. Vårt fartyg var nu helt nära
ofvannämnda rutschbana, matroserna lade ut en bred
planka mellan dem bägge, och nu begynte balarnes
nedfirande med beundransvärd snabbhet och larmande
buller. Våra matroser hade intet annat att göra,
än att med båtshakar föra undan de redan nedkomna
balarne, för att sålunda skaffa plats för andra. En
plantagen tillhörig uppsyningsman noterade under
tiden antalet af de inlastade balarne."

Den bästa bomullen är silkeslen, fin, fast och så hvit
som möjligt. Stora försigtighetsmått måste iakttagas
under sjötransporten, att den ej råkar ut för väta,
ty deraf försämras den utomordentligt. De åtskilliga
bomullssorterna bära sitt namn af de länder, der de
odlas. Den ostindiska eller moderbomullen – om vi
så få kalla den, då Indien, efter Herodots uppgift,
är dess egentliga fosterland – kommer från Ostindien
med inberäknande af öarne Bourbon, Isle de France
och Philippinerna. Den bengaliska och siamesiska är
bäst renommerad; äfven China producerar förträfflig
bomull och väfver deraf sina sköna nankinstyger,
men utskeppar ingenting af alstret till andra
länder. Äfvenså förbrukas den persiska nästan
uteslutande inom landet. Den levantiska eller korta
bomullen kommer från Turkiet, och

[1] Ett
slag sällsynta manuskripter, som man finner
i åtskilliga gamla kloster, på hvilka den äldsta
handskriften är utraderad och en ny, af yngre dato,
infogad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:23:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/famijour/1864/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free