Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12. 1864 - Ett Herdaminne af Claës Johan Ljungström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och den gjorde på honom ett mäktigt och hela lifvet
igenom qvarvarande intryck.
Tio år gammal sattes Jesper Svedberg i skola. Genom
tvänne ytterligheter hos de hvarandra efterträdande
hans lärare var nära deran, att hans studier blifvit
om intet, men försynen hade annorlunda beslutit. I
Falu skola, der han först intogs, erhöll han "en
otidigt sträng" lärare, genom hvars ovisa nit pilten
var färdig att öfvergifva boken. I Upsala, dit han
vid tretton års ålder skickades, blef under trenne
års tid en informators lika ovisa efterlåtenhet icke
gagneligare. 1669 inackorderades unge Jesper hos
sin kusins man, professor P. Holm i Lund, och det
blef der i det södra Sverige, som denne telning
från det nordliga fann sin utveckling till fullare
lif. Studierna öfvades förnämligast under den berömde
Samuel Puffendorf, och besök i grannlandet, dervid
äfven af Köpenhamns akademi och andra ställen på
Seland, gaf dem näring och stadga. Återkommen år
1674 till Upsala vann han snart anseende för både
kunskap och snille, samt tillträde till ansedde och
lärde mäns både personer och hus, hvarefter han der
blef filosofie magister 1682.
Bemärkt, som han var och blef, nämndes han, redan
innan han var prestvigd, hvilket skedde i Westerås
den 14 Februari 1683, fyra dagar före magistergradens
erhållande, till pastor vid lifregementet till häst.
Ehuru nu anställd vid ordinarie befattning och
äfven vid samma tid nyligen gift, hade dock
Svedberg, lika som förut, en lefvande håg att
öka sitt kunskapsförråd och sin erfarenhet, för
att dermed sedermera kunna desto bättre gagna både
församlingen och fäderneslandet. Större delen af åren
1684 och 1685 tillbragte han derföre på utländska
resor; besökte London, Oxford, Paris, Strassburg,
Heidelberg, Mannheim, Frankfurt am Main, Mainz, Köln,
Leyden, Hamburg. I våra ångbåts- och jernvägsdagar
skulle en sådan resa snart varit gjord, äfvenväl
med samma uppehåll på hvarje ställe, som Svedberg
gjorde; men det var annorlunda att färdas för 180
år sedan. Under denna resa gjordes bekantskap och
plägades umgänge med den tidens lärdaste män; kännedom
inhemtades om genomresande ländernas akademier och
andra undervisningsanstalter, samt om de olika
ländernas religionsväsen, både till dogm och kult;
biblioteker m. fl. likartade inrättningar besöktes.
Svedberg med sitt kunskapsförråd innan han utreste
och med sin goda hälsa samt varande en man i den
spänstigaste kraftens ålder kunde icke annat än draga
stor fördel af denna resa. Detta var äfven allmänna
meningen om honom. Straxt efter hemkomsten blef
han derför kallad att tjenstgöra som vikarierande
hofpredikant och utnämndes till ordinarie sådan
den 4 Maj 1688, samma dag han konung Carl XI uti
sin predikan "en mycket viktig sak med alfvar och
eftertryck föreställt hade".
Carl XI, fastän i vissa fall af jern, böjde sig
dock gerna och villigt, när religionens sanningar
för honom framställdes, samt värderade de män,
som den med frimodighet förkunnade. En sådan man
var Svedberg, som visste att med både allvar och
kärleksfullhet föreställa konungen, att det fanns
en konung öfver alla konungar, inför hvilken alla
måste sig böja samt redogörelse lemna. Denne man
ville Carl belöna. Val blef honom derföre lemnadt
att tillträda ettdera, domprosteriet i Westerås
eller Wingåkers pastorat. Svedberg antog det sednare,
troende sin verksamhet der blifva mer gagnande och
välsignelserik. Under tiden blef han dock kallad till
medlem i Bibel- och Psalmboks-revisionen, hvadan
han icke kom till Wingåker förr än två år efter
utnämningen, nämligen 1692. Här hade han helst önskat
få förblifva, såsom han ock genast der gjorde sig
på det högsta älskad genom sin herdavård; men redan
samma år kallades han till tredje teologie professor
i Upsala.
Under de åtta år Svedberg innehade denna
professorsstol, framträdde hans verksamhet i en
beundransvärd outtröttlighet och oförtrutenhet. Han
föreläste de flesta Epistlarne i Nya Testamentet;
försvarade med skärpa och intelligens den evangeliska
ortodoxien, som då för tiden ansågs af nära nog samma
värde som, inom den katolska kyrkan, påfvens
infallibilitet; höll förmaningar till en kristlig vandel;
gaf privata föreläsningar för ett stort tillopp af
theologiæ studiosi; utgaf en moralteologi (efter
Darrius); främjade enighet och kärlek emellan lärare
och lärjungar; predikade högmessan nästan beständigt
på sön- och högtidsdagar samt alla "friddagar";
höll täta katekesförhör med den yngre ungdomen,
så väl den adliga som den oadliga, utan den tidens
brukliga anseende till personen; vårdade sina
prebendeförsamlingar; hjelpte i den då dyra tiden
de fattige; förelyste i och uppmuntrade till den
enskilda gudaktighetens öfning, som framträder icke
blott i ropandet: herre, herre, utan ock i görandet
af Herrans vilja.
Biskopsstolen i Skara blef ledig efter Petrus Rudbeck,
som på densamma haft mer hvila, än arbete. Jesper
Svedbergs fullmakt på denna skrefs i Prag vid
Warschau d. 21 Maj 1702; och tillträdet skedde det
följande året. Redan förut öfver hela riket känd
för sin utmärkta verksamhet i och vid kyrkoväsendet
emottogs Svedberg i Skara med öppna armar af alla
rättänkande, under det en och annan fruktade hans
väldiga förmåga. I tretiotvå år utvecklade sig denna,
knappt afbruten af den slutligen kommande ålderdomen,
för Skara stift till ett gagn, hvars frukter ännu till
en god del finnas, sedan de varit välsignelsebringande
under mera än ett sekel.
Gymnasiet i Skara och samtliga skolorna i
stiftet tillsågos; dugliga män tillsattes som
lärare; hospitalet vid Skara och fattigvården i
församlingarne fingo den noggrannaste tillsyn;
domkyrkan och skolan, hvilka med staden afbrunno
den 23 Augusti 1719, upprättades med skyndsamhet och
skicklighet; boktryckeri, som Skara förut icke ägt,
anlades af biskopen; skolböcker, andaktsböcker
och andra skrifter utgåfvos dels från hans hand,
dels under hans tillsyn; biskopssätet, som tvänne
gånger under hans tid totalt afbrann genom vådeldar,
uppbygdes ånyo; församlingarne i stiftet visiterades
flitigt och försågos med välbegåfvade och välförtjenta
prester. Icke alltid föllo dessa i början folket, som
var vandt vid slapphet, särdeles i smaken. Sålunda
vet man, att han till att vara pastor i Sandhem
skickade en Gabriel Rosendahl, hvilken icke behagade
folket, utan då biskopen efter ena branden på Brunsbo
skickade sin helsning till denna och några andra
skogsbygdsförsamlingar och bad folket skänka honom
något timmer, svarades: "biskopen skickade oss en
stock förra året, vill han taga den åter, skall hvar
bonde i Sandhem ge honom en stock." Svedberg lät sig
nöja, och Sandhemsboerna fingo det likaså; men att
biskopen icke misstagit sig, visade sig derigenom att
ännu efter 1 1/2 århundrade lefver Gabriel Rosendahls
minne uti tacksamt minne bland folket i Sandhem, under
det likväl hans grafsten begagnas till förstugubro
vid prestgården.
Långt utom stiftet sträckte sig äfven biskop
Svedbergs verksamhet. Till Pennsylvanien skickade
han lärare och böcker; kyrkoherde ordinerades och
sändes till svenska församlingen i London, äfvensom
till Lissabon. Också sades det vid hans bortgång:
"så hafver han ock mer arbetat, skrifvit, skaffat
och uträttat till stiftets och församlingens tjenst,
fromma och heder, än de som nu lefva, och barn efter
dem kunna med skyldig heder och pris omtala".
Tre gånger hemsöktes Jesper Svedberg af stora olyckor
genom vådeld, först i Upsala, vid branden derstädes
den 17 Maj 1702, då två hans nybyggda gårdar lades
i aska; andra gången då Brunsbo natten till den
11 Februari 1712 afbrann och han förlorade hela
sitt lösörebo, en stor del af sina färdigtryckta
skrifter och en mängd tryckfärdiga manuskripter;
tredje gången natten emellan den 18 och 19 Augusti
1730, då biskopsbostället åter ödelades af elden,
med allt hvad han ånyo tryckt och skrifvit. Vid allt
detta yttrade han allenast Jobs ord, och fortsatte
derpå lika rastlöst som förut sin verksamhet.
Vid tretio års ålder gifte sig Jesper Svedberg med
assessorn i bergskollegium A. Behms dotter, Sara,
som då nämndes med den numera allt för tarfliga titeln
"jungfru", och som under 12 1/2 års äktenskap gaf honom
8 barn, af hvilka 5 honom öfverlefde, och af hvilka
det ena var den så väl för sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
