- Project Runeberg -  Svenska Familj-Journalen / Band V, årgång 1866 /
113

(1869-1885)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenska Riddarhuset. Th.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Svenska Riddarhuset.



I den oändligt sköna dikt, hvarmed Tegnér firade
tvåhundrade årsdagen af Gustaf den Stores död, och
i hvilken hans snille ännu en gång flammade upp i
hela sin glans, innan det snart, tyvärr, slocknade
för alltid, kallar han, lika skönt som sannt, vårt
land för "Europas Riddarhus". Anledningen till denna
bild hemtade han från det palats, som blomman af det
ridderliga folket – ty det var den ovedersägligen ,
ehuru andra tider nu medfört andra förhållanden –
det Svenska ridderskapet började åt sig uppföra,
samma år den ärofulla Westphaliska freden slöts, och
för hvilket platsen valdes vid en af vår hufvudstads
vackraste punkter; då en ruskig, oregelbunden plats,
nu ett bland Stockholms vackraste torg. Öfver
hufvudingången sattes inskriften: Arte et Marte,
"genom fredens värf och genom krigets" – en fullt
betecknande inskrift på en byggnad, ämnad för
öfverläggningarne inom den samhällsklass, hvilken
genom idrotter af alla slag frejdat det Svenska
namnet och höjt den lilla nationen af icke fullt två
millioner individer till en bland de främsta rummen
i Europas råd.

Det var riddarhusordningen af 1626, som föranledde den
derigenom till ett riksstånd fullständigt
konstituerade Svenska adeln att för sina sammanträden
och öfverläggningar under och mellan riksdagarne
uppföra ett eget så kalladt Riddarhus, hvilket
också byggdes djupt inne i sjelfva staden, mellan
Svartmangatan och Prestgatan. Denna byggnad försåldes
emellertid snart till tyska kyrkan och enskilda
personer, och i stället inköptes från Axel Oxenstjerna
den tomt, der Riddarhuset nu står, för att bebyggas
med ett verkligt palats. Utförandet af detta uppdrogs
åt Simon de la Vallée, som påbörjade byggnaden redan
1648, ehuru den fulländades först 1670, så att adeln
sannolikt först vid 1680 års riksdag här hade sitt
första sammanträde. Sådan byggnaden nu står, företer
den ett temmeligen eget utseende; den med pilastrar
prydda façaden har mellan dessa fått bibehålla teglets
ursprungliga röda färg; under den breda taklisten
prunka i gyllene bokstäfver inskrifter på latin,
en trekantig frontespis vetter utåt torget, och på
det med koppar täckta, till formen ovanliga taket stå
icke mindre än tolf statyer och bilder, bland hvilka
en, föreställande ett lejon, hvilket från sin höjd
presenterar sig med ett föga konungsligt utseende,
hos den lägre befolkningen i Stockholm allmänneligen
går och gäller som en bild af sägnens "Kung Racka",
en hund, hvilken sveakonungen hånande satte till
underkonung i Danmark. Byggnaden synes dock aldrig hafva
blifvit fullbordad enligt den ursprungliga planen,
hvilken, om man får tro Dahlbergs "Suecia", äfven
omfattade ett par mot torget utspringande flyglar och
en mot strömmen vettande praktfull sjögård med en bred
landningstrappa. Det är emellertid ingalunda otroligt
att Dahlberg äfven härvidlag låtit förleda sig af det
hos honom ofta spårade sträfvandet att framställa
de svenska adelsslotten ännu mer praktfulla än de
verkligen voro, och att han sålunda på sina planscher
afbildade krigarenationens krigareadels palats som
ett non plus ultra af prakt och soliditet. Det skulle
också i sjelfva verket hafva varit en god sak, om
den vackra sjögården med sina paviljonger och sin
trappa tillkommit i verkligheten, ty den nuvarande
"Riddarhusgården" är, oaktadt under de sednaste åren
verkställda reparationer (hela huset undergick en
större sådan år 1859), ännu i denna dag en ful fläck
på "Palatium Ordinis Eqvestris", så till sägandes en
bild af adelsståndets lyten, hvilka dock öfverskylas
af och glömmas för den vackrare framsidan.

illustration placeholder
Riddarhuset i Stockholm.


Största prydnaden i det inre af huset är stora
Riddarhussalen, med sin af Ehrenstrahl målade plafond
och alla de Svenska adliga ätternas vapensköldar,
främst deribland Wasavapnet. I denna sal har
Ridderskapet och Adeln hållit sina sessioner
under den Svenska ståndsriksdagens hela tid,
alltsedan Riddarhuset byggdes. I den så kallade
Secreta utskottssalen finnas porträtter af samtliga
landtmarskalkarne från 1627 till 1809, med undantag
af en endas, den år 1743 temmeligen oförskyldt
halshuggne grefve Charles Emil Lewenhaupt. I
riddarhusdirektionens sessionsrum finner man
porträtterna af dem, som varit landtmarskalkar efter
1810.

Riddarhusets läge är vackert och dess omgifningar
detsamma värdiga. Närmast derintill står Stockholms
praktfulla Rådhus, på tvänne sidor befinnas rätt
vackra enskilda byggnader och vid den fjerde har
man öfver Riddarholmsbron numera fri utsigt till
Riddarholmskyrkan med hennes grafkapell, medan det
rörligaste lif råder på den till Riddarhustorget
omedelbart stötande Munkbroplatsen. Men midt på
Riddarhustorget står, på en af grön svensk marmor
förfärdigad piedestal, den af kanoner, tagna från
Sveriges fiender, genom Gerhard Meijer gjutna och
midsommaraftonen 1774, på 25:te årsdagen af den
första vasakonungens intåg i det befriade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:41 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/famijour/1866/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free