Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historiska Bilder. L. Svärdsdansen på Stockholms slott år 1573
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Historiska Bilder,
L.
Svärdsdansen på Stockholms slott år 1573.
bland de tilldragelser i vår historia, som mer än
andra dragit uppmärksamheten till sig, är striden
mellan Gustaf Wasas två äldste söner, Erik och Johan,
och dervid tänker man sig vanligen den förre såsom
fånge och den sednare såsom konung och uppdrager
kring Erik ej blott fängelsets dystra murar, utan
allt hvad som för Öfrigt
bord med vildt, två fiskare med färsk fisk, och
fyra kockar samt tre bagerskor lagade maten.
Ett sådant fängelse kan icke kallas hårclt eller
grymt. Men detta hindrar icke, att Erik vid andra
tillfällen, såsom i Stockholm strax efter sitt
tillfångatagande och i Westerås, der hans Karin så
godt som undanstals honom, behandlades
af umbäranden och lidanden kan göra lifvet tungt
och kallt \ med en onödig ytterlighet af både hårdhet
och grymhet, lik-
och olidligt, medan man tänker sig den sednare i
konungslig glans vandra omkring i sina slottsgemak
med krona och spira, men med brodershatet och oron
och räddhågan i sitt hjerta. Och det ligger i denna
föreställning i allmänhet sanning. Erik satt inom
fyra väggar som fånge, behandlades stundom till och
med hårdt och grymt, och Johan solade sig i kronans
och purpurns glans och fruktade och hatade. Men
det beriktigande
som det är visst, att Johan redan från tiden för
Eriks tillfångatagande umgicks med planer på hans
dödande. Det är Eriks romantiska kärlek till hans
Karin och hans tragiska slut, som kastat en slöja af
poesi öfver hela hans personlighet och hela hans lif,
och under inflytandet deraf är det, som man i enlighet
med folkvisans vanliga art kastat allt mörker öfver
Johan och låtit Erik framträda i hela ljusfloden af
en martyr.
fordrar denna föreställning af de båda bröderna och
deras för- Sådan är den allmänna uppfattningen
af de båda bröderna.
hållande till hvarandra, att hatet hos den ene och
lidandet hos
Den delades äfven på deras egen tid af folket,
och många
den andre voro öfver hufvud taget ej fullt så stora,
som man j uppror och sammansvärjningar blefvo en
följd deraf. Vi skola
gemenligen vill tänka sig dem.
De båda fängelserummen på Gripsholm förvilla omdömet,
i det de, liksom ramar, omgifva hvardera af de båda
konungarne och stämpla dem äfven till deras inre
skaplynne. Nu är det emellertid ingenting mindre än
visst, att det fängelserum, som man under loppet af
1700-talet började utvisa såsom Erik XIV:s fängelserum
- en mörk håla i tredje våningen af södra tornet,
omgifven af en gång, der fångknekten skall hafva haft
sin plats - verkligen varit hans. Om det också ej kan
till fullo bevisas, att detta torn jemte hela denna
efter de få källor, som äro att tillgå, söka skildra
ett af dessa försök att skifta lotterna mellan Erik
och Johan, nämligen den sammansvärjning, i spetsen
för hvilken Carl de Mornay stod, och som vi gifvit
namnet Svärdsdansen, emedan den uppgjorda planen
under en sådan skulle sättas i verket.
Denne Carl de Mornay hade kommit från Frankrike
till Sverige, redan medan ännu konung Gustaf lefde,
och ganska snart kommit i hög gunst hos Erik, i
hvars ystra hof i Kalmar han jemte andra utländingar
deltog. Sedermera gifte han sig i en gammal svensk
slägt, Trolleslägten, och fick betydliga
del af slottet uppbyggdes af hertig Carl (sedermera
konung | gods, synnerligast i Södermanland. Hans
anseende och hans Carl IX), i hvars hertigdöme slottet
låg, och att det således | inflytande tilltogo,
såsom naturligt var, under den tid, då Erik icke på
denna tid fanns till - såsom fallet är med unions-
j var konung, och dennes omdöme om honom i ett bref
till salen på Kalmar slott, hvilken heller icke fanns
till år 1397*)-, j gunstlingen Göran Persson, i Juni
i566, »att herr Carolus så vet man dock bestämdt,
att Johan bad sin broder hertigen j icke något
synnerligt hade låtit påskina, det han hafver ment
om ett beqvämligt fängelse till mat och rum för
Erik, äfvensom att han sjelf (Johan) drog försorg
om vederbörlig be-qvämlighet för sin fångne broder,
tillät hans gemål och barn vistas hos honom, sände
honom (på Eriks egen begäran) en särskilt predikant,
var ytterst mån om att ingenting skulle felas honom
i det kosthåll och de kläder, som höfdes den forne
konungen, ’ och lät till och med fängelset rikligen
upplysas med vaxljus - en på den tiden kunglig
lyx. Fyra
saken med något allvar emot fienden, sedan han
blifvit gift, utan vill nu fast hellre vara hemma,
än något ansenligt mot dem uträtta», hindrade icke,
att »herr Carolus» användes och äfven utmärkte sig i
rikets värf. Efter tronskiftet åtnjöt han äfven Johans
gunst i hög grad. Hvad som under sådana förhållanden
förmådde Carl de Mornay att uppträda emot Johan,
känner man icke, äfvensom vi böra förutskicka den
anmärkningen, att underrättelserna om den af honom
åstadkomna
bösseskyttar och tre gillerskyttar försågo den
kunglige fångens J sammansvärjningen äro så dunkla
och hvarandra motsägande,
*) Se det förträffliga arbetet om "Kalmar slott"
af G. Vplm. Sylvander.
Sv. Fam.-Journ. 1869.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
