Svenska Familj-Journalen / Band 10, årgång 1871 / 69 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett fosterländskt Bildergalleri. XIX. Carl Gustaf Tessin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett fosterländskt Bildergalleri.

XIX.

Carl Gustaf Tessin.

Den 5 September 1695 föddes Carl Gustaf Tessin i
äktenskapet mellan grefve Nicodemus Tessin d. y. och
Hedvig Eleonora Stenbock. Den unge grefven fick den
vårdade uppfostran, som var öflig för den tidens
ädlingar, men erhöll äfven tidigt sitt fäderneärfda
konstsinne utveckladt. Liksom Carl XI uppdragit
fadern till en stor konstnär, så ville Carl XII
ock göra med sonen. Under vistelsen i Bender sände
konungen då och då i Feifs bref en sedel, hvilken icke
behöfde synas i räkenskaperna, åt »Hofmarskalkens
son», med antydan, »att han gerna såge, det denne
skulle perfectionera sig i arkitekturen, då han
kunde vara viss om successionen». Efter slutade
skolstudier anträdde han, med understöd af konungen
och enkedrottningen Hedvig Eleonora, år 1714 en
femårig resa till Tyskland, Holland, Frankrike och
Italien, dels för att studera konsten, dels för att
göra sig bekant med der varande polisförfattningar,
och blef härunder utnämd till hofintendent 1718.

Efter konungens död vid Fredrikshall begaf han
sig hem och omfattade det nya frihetssystemet med
värme och kraft. Han började deltaga i 1720 års
riksdagsförhandlingar, men skickades att notificera
konung Fredriks tronbestigning vid danska, engelska
och holländska hofven.


Carl Gustaf Tessin.

Men först vid 28 års ålder började Carl Gustaf Tessin
med 1723 års riksdag sin lysande och långvariga
politiska vädjobana. Han blef ledamot af Hemliga
utskottets vigtigaste afdelning, den mindre Hemliga
deputationen. Såsom sådan uppsatte han med riksrådet
Jos. Cederhjelm det märkvärdiga utskottsbetänkandet,
i hvilket tecknas i
kraftiga drag bilden af det efter den olyckliga freden
i Nystadt sönderstyckade fäderneslandet, som man med
oförklarlig liknöjdhet öfverlemnat åt ett olyckligare
öde, än det behöft underkasta sig. Betänkandet
andas ett manligt vemod, som drager tysta, men djupa
suckar mellan hvarje rad. »Genom freden», heter det
deri, »har riket mistat en stark förmur och en rik
spiskammare, frukten af våra förfäders arbete och
blod. Deremot äro våra grannars krafter förökta,
och för den mäktigaste af dem vägen öppnad till våra
sjökanter.» Skriften beklagar sig öfver, att vidden
af denna olycka framkallats derigenom, att man efter
konungens död i Norge låtit modet falla »såsom en
kappa för någon statsraison», hvilken »statsraison»
öppet betonas såsom konungaparets »hat mot holsteinska
huset», hvilket utestängde möjligheten af all billig
öfverenskommelse med
Ryssland. Man märker häri oppositionen mot det
regerande konungahuset och en åstundan att befrämja
det holsteinska partiets planer, hvilka gingo ut
på att skaffa hertigen af Holstein, sonen till Carl
XII:s äldsta syster, på svenska tronen. Denna plan
sammanhängde med omständigheter af mera europeisk
natur.

De gamla statsförhållandena i vår verldsdel hade genom
de långvariga krigen blifvit rubbade. Stormakten
Sveriges sol hade runnit ned i slaget vid Pultava,
och tvenne nya makter hade i stället rest sig ur våra
stormaktsspillror: Ryssland och Preussen. Det förra
höll på att smälta sina gjorda eröfringar; det senare
höll deremot sin giriga blick fästad på det
svenska Pommern. För att skydda detta, sökte man från
vår sida förbund med Ryssland, men hvilket senare
såsom önskningsvilkor uppställde att Sverige skulle
betrygga hertigen af Holstein svenska tronföljden och
hjelpa Ryssland i att skaffa Holstein besittningen af
det danska Slesvig. Sverige iklädde sig dock ingen
förbindelse häri, utan fick fördraget om ömsesidigt
försvar af närvarande besittningar afslutadt och
lofvade att med andra makter medverka i afseende på
frågan om Slesvig. England och Frankrike inbjödos
att härtill ansluta sig, men vägrade efter långa
öfverläggningar, emedan de garanterat Danmark
besittningen af Slesvig. Då beslöt man att söka den
tyske kejsarens i Wien biträdande, och Tessin afgick
dit som sändebud. Medan underhandlingarne här pågingo,
inträffade emellertid en vigtig politisk hvälfning,
som delade hela Europa i tvenne hälfter och äfven
inom vårt land skapade de
tvenne skarpt begränsade partier, som skulle länge
slitas om väldet och slutligen genom en fördömlig
korruption bringa Sverige till den brant af undergång,
att dess delning blef en fråga för underhandlingar
mellan de båda förstnämda makterna.

Det var en
hofanekdot, som skulle antända luntan. En spansk
prinsessa, ämnad till gemål åt Ludvig XV, blef
såsom allt för späd hemskickad. Af hämd ingick
Spanien ett fördrag med Österrike, riktadt mot
Frankrike och äfven England. Detta fördrag afsåg en
förmälning mellan Maria Theresia och Don Carlos,
Gibraltars och Minorcas tagande från England samt
Frankrikes plundrande på alla dess förra eröfringar
från Österrike och Spanien; derjemte erkände Spanien
det handelskompani, som kejsaren grundat i Ostende,
i de österrikiska Nederländerna och hvilket väckt
missnöje hos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>