Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Norrköping. St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fabriksanläggningar på privilegier, och det vållade
honom mycket bekymmer, innan motståndarne – dels
Göteborgarne, som fruktade för sin handel, dels och
i synnerhet presterna, hvilka fruktade för de många
främmande religionsbekännarne – kunde öfvervinnas.
Men äfven sedan han erhållit dessa privilegier,
dröjde det, innan hans fabrikater fingo afsättning
och vunno erkännande. Det är en viss likhet
mellan honom och hans samtida Linné. Den sednare,
med sitt europeiska rykte, höll på att svälta
ihjäl, när han kommit hem från utlandet, och fick
först någon praktik, när han lyckats till helsan
återställa en af hoffolket. Så var det äfven först,
sedan konung Fredrik I besökt de nya anläggningarne i
Alingsås samt yttrat om det storartade magasinet,
»att detta vore honom kärare att se i sitt rike,
än den största arsenal» – först då började detta
företag omhuldas i folkandan. Man insåg ock,
att konungabesöket skulle medföra stora fördelar för
Ahlströmers »svärmiska projekter», och dennes
motståndare hade derför bemödat sig på allt sätt
att förmå konungen afstå derifrån.
Nu uppblomstrade inom kort tid det lilla, oansenliga
Alingsås, så att det från att äga 300 invånare, hvilka
haft krögeri och skjutsning samt gårdfarihandel
till hufvudnäring, snart räknade 1800 idoge och
välmående yrkesidkare. Sextio ylleväfstolar, deribland
12 för gröfre och finare kläden, 40 regarns- och
silkesstrumpväfstolar, 8 band-mölar och 1 konstmaskin
för fasonerade band, voro der i gång, för att
icke tala om vaddmakeri, kastorstrumptillverkning,
possementbandväfveri, guldslageri, turkiskt och
guldpappers-fabrik, tobaksspinneri, flanells- och
cassianstryckeri samt läderberedning på engelska
sättet, och slutligen en mängd inrättningar,
hvilka betingades af hufvudfabrikationen, såsom
spinnerier för ull, kamelhår, silke, lin och bomull,
ullkardning, ullsortering, tvinn- och varp-mölar,
klädesvalkar, hästmangel, ramvindar, färgerier,
öfverskäreri, pressar och så vidare. Äfven må vi
nämna en metallfabrik och strax vid staden på Nolhaga
den första tobakspips-fabriken i Sverige. År 1754
voro i Sverige 14,000 och år 1761 18,000 personer
sysselsatte med väfverierna, och värdet af utförda
svenska slöjdvaror steg till 50 tunnor guld, hvaraf
två tredjedelar räknades som nationalvinst.
Till en
hufvudsaklig del berodde vinsten derpå, att man,
så mycket som möjligt, sökte grunda det svenska
fabriksväsendet på inhemska råämnen, och Ahlströmer
var outtröttlig i detta afseende. Får införskrefvos
från Spanien och Marocko, ja, från mindre Asien
infördes hit den för sin fina ull bekanta Angora-geten
och trifdes, till allas förundran, väl på Nolhaga
utanför Skara. Vidare infördes och planterades i
vårt land en mängd örter och trädplantor, hvilka
innehöllo färgämnen, äfven ett slags kardborrar, som
nyttjas vid klädestillverkningen, samt slutligen 1724
tobaksplantan. Det första försöket framkallade mångas
åtlöje, men det dröjde icke länge, förrän man fick
se stora land omkring åtskilliga städer planterade
med denna växt.
Detta var fallet med Norrköping. Af de fabriker,
som här uppstodo under de första tjugu åren efter
stadens förstörande af Ryssarne, voro icke mindre än
sju tobaksfabriker, och för fyra af dessa utfärdades
kunglig resolution under åren 1726–1729. Det synes
således, som om här uppmärksamheten i första rummet
riktades på denna verksamhet; under de nämda tre
åren finner man endast ett buldansväfveri, och
under de följande åren, intill 1740, sex ylle- och
klädesfabriker. För den snabbt vaknande verksamheten
i alla riktningar lemnas dock intyg deraf, att
under dessa årtionden utfärdades resolutioner å
åtta särskilta fabriksanläggningar i Norrköping,
nämligen tre sockerbruk, en tröj-, möss- och
strump-fabrik, ett kattuns-tryckeri, ett jufft- och
saffiansberederi, ett såpsjuderi och oljeslageri,
ett stärkelsebruk. Ett eller annat af dessa kom väl
icke till utförande, men bevisar dock lifligheten af
den vaknande fabriksrörelsen, som under den närmast
följande tiden var i ständig tillväxt, I Sundelii
beskrifning om Norrköping upptagas för åren 1740–1759
icke mindre än 54 kungl. resolutioner å olika slags
fabriksanläggningar inom staden och i dess närmaste
grannskap. Bland dessa må nämnas en silkesstrumpfabrik
år 1751 och en fabrik för siden-
och halfsidenväfnader för år 1757. Ea af de äldsta
fabriker, hvilken ännu finnes qvar och äges af
stiftarens efterkommande i rätt nedstigande led,
är den Swartz’ska snusfabriken, hvilken anlades af
Peter och Olof Swartz år 1753.
Man ser lätt, att denna tafla af en lifligt uppväxande
fabriksverksamhet tillhör det utvecklingsskede
i vår historia, då »hattarne» gjorde allt, för
att åstadkomma en så glänsande frukt som möjligt,
utan att så noga, som vederbort, verkställa sina
beräkningar och tillse, det grunden förmådde bära
den ståtliga byggnaden. »Riket är stadt i det allra
herrligaste lopp till ett pålitligt och mäktigt
välstånd», yttrade på 1740 års riksdag »manufaktur-
och handels-deputationen», »stenen är i det mesta
vältrad uppför backen; förbjude Gud, att den skulle
släppas handlös!» Och hela Sverige jublade åt all
denna herrlighet. Men, då man vidare läser om,
huru manufakturkontoret fick på den ena riksdagen
rätt att ur banken låna 600,000 daler kopparmynt
och på den nästföljande 500,000 samma mynt, till
inköp af ull, huru banken vidare fick befallning
att ovägerligen inlösa de assignationer, hvilka
samma manufakturkontor ägde rätt att utfärda
på fabrikanternes i hallrätterna pantsatta
tillverkningar, huru slutligen flere fabriker fingo
årligen 15 procent af deras tillverkningsvärde i
premium, för att dermed afbetala sina betydliga
skulder till staten, – så finner man lätt å ena sidan
möjligheten för detta hastiga uppblomstrande och å
den andra ihåligheten i detsamma. Det var någonting
konstladt, ett lif på nåder, som icke uppbar sig
sjelft på egna krafter, utan som skulle störta,
när nådens dörr tillslöts. Detta inträffade med
»hattarnes» fall, när »mössorna» kommo till väldet.
Men det skulle föra oss för långt, om vi inläte oss
på en utförlig skildring af så väl denna omskiftning,
som de, hvilka under det följande århundradet drabbade
den svenska industrien. Det är först i våra dagar,
då man dels öfvergifvit fordna tiders system att
ensidigt omhulda en näring på bekostnad af andra,
såsom då »hattarne» gjorde allt för fabriksväsendet,
under det att jordbruket råkade i lägervall, och
då mössorna gåfvo detta sednare företrädet framför
det förra, dels ock kommit till sundare åsigter om
vilkoren för ett verkligt sjelfständigt fabrikslif,
och sedan man egnat vederbörligt afseende på vigten
af lätta kommunikationer, – det är först nu, som vårt
fosterland kommit till en förut ej anad utveckling. Om
vi taga spanmålsutförseln såsom värdemätare för
jordbruket, så var denna i början på 1840-talet knappt
mer än 300,000 tunnor, men år 1855 – 1,700,000 tunnor,
medan fabriksrörelsens tillverkningar under samma
tid växte från 25 till 60 millioners värde.
Norrköping deltog för sin klädestillverkning i dessa
värden år 1843 med 5,899,077 riksdaler riksmynt och år
1855 med 9,831,743 riksdaler riksmynt och hade således
närmast en sjettedel af all fabrikstillverkning i
hela riket.
Motala ström, som genomflyter staden och bildar flere
särskilta fall, utgör den mäktigaste befordraren af
Norrköpings fabriksrörelse. Också har anlitandet af
den kraft, som strömmen bär i sitt sköte, stigit i
mån som det industriella lifvet utvecklats. År 1842
tillsläppte den en vattenkraft af 502 hästkrafter,
men år 1860 öfver 1,400. Enligt en gjord jemförelse
af A. Malcolm ställer sig ångkraften i medeltal 13
gånger dyrare än vattenkraften, då likväl värdet
af den afgående ångan såsom uppvärmningsmedel är
frånräknadt, hvartill kommer att vattenkraften utan
vidare kostnad kan användas dygnet om.
Den förnämsta af stadens klädesfabriker är Drags
aktiebolag, hvaraf vi å föregående sida meddelat
en afbildning, tagen från å motsatta stranden af
Motala ström belägna Gryts bomullsspinneri. Drags
fabrik har ett vackert läge vid det första af de
nämda vattenfallen, hvilket har en höjd af 6,47
fot. Af de många byggnaderna, som äro uppförda för
de olikartade öfvergångarne af råvarans beredning, är
det egentliga fabrikshuset den största. Detta hus, som
är af tegel under plåttak, mäter 183 fot i längd, 63
fot i bredd och 45 fot i höjd vid norra gafveln. Som
huset är beläget på sluttningen af strandbacken, har
södra hälften deraf en bottenvåning mer och håller
vid gafveln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
