Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunglig sekter Pipperlings rese- och kärleksäventyr. Skiss af Jo. Jo. - Den öfvergifna. Visa i folkton. Af W. Th. Söderberg. Ord af Malmström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Supéen är serverad!" anmälde en fruntimmersstämma,
i det dubbeldörrarne till den lilla eleganta matsalen
slogos upp för de hungriga gästerna.
"Tack, lilla fru Wahlström!" svarade kunglig
sekter Pipperling med en vänlig nick åt sin gamla
husrådinna. "Ja, mina herrar kamrater, man får
trösta sig så godt man kan i vänskapens sköte för
Amors spratt. Bröllopet på Ringbonäs fick inte äran
att se mig som gäst, och – mig veterligt – var Clara
Torstensson både min första och min sista dårskap i
kärleksväg."
"Nappe! Nappe!" hördes en gäll stämma plötsligen och
liksom varnande.
Det var Napoleons gamla papegoja, ett arf efter
hans far, som fann sig befogad att taga till ordet,
ackompanjerad af gästernas skratt.
"Tyst, du gamla nucka!" bannade kunglig sektern, i
det han stack en bränd mandel i favoritens näbb. "Jag
är varnad nog förut, och nu tänker jag bli egoist
och ungkarl så länge jag lefver."
Den öfvergifna.
Visa i folkton.
Andante. M. M. # = 66. W. Th. Söderberg.
1.
Hvi har du från mig vikit
Och kommer ej igen?
Hvi har du så mig svikit,
Mitt hjertas enda vän!
Min enda fröjd i dagens id,
Min dröm i nattens frid,
Min enda fröjd i dagens id,
Min dröm i nattens frid!
2.
Jag vill dig än förbida,
Fastän du från mig går,
För dig jag än vill lida,
Fastän du mig försmår;
Ty minnet bor i hjertat qvar,
Den enda skatt jag har,
Ty minnet bor i hjertat qvar,
Den enda skatt jag har.
3.
Väl är det ljuft att lida
För den, som man har kär:
Men bittert är att bida,
Då intet hopp är när;
Till evig väntan vara dömd,
När man sig vet förglömd,
Till evig väntan vara dömd.
När man sig vet förglömd.
4.
Fastän jag dig förlåter,
Jag känner hjertats sår:
Jag gråter än och gråter
I dag liksom i går.
Den sorg, som härjar i mitt bröst,
Är sjelf sin enda tröst,
Den sorg, som härjar i mitt bröst,
Är sjelf sin enda tröst.
Malmström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
