Svenska Familj-Journalen / Band 12, årgång 1873 / 268 (1869-1885) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Populära föredrag i naturkunnighet. II. Ljuset. 2. An.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

benämning ändamålet, hvarför det blifvit
uppfunnet. Ljusstrålarne, som komma från ett aflägset
föremål, reflekteras först mot en spegel, som blifvit
placerad i en passande ställning, och undergå derpå
en ny reflexion mot en annan plan spegel, vanligen
parallel med den förstnämda, båda med spegelytorna
vända mot hvarandra. Observatören, som befinner sig i
säkerhet bakom en förskansning, som hindrar fienden
att se honom, kan nu medelst polemoskopet följa
fiendens rörelser utanför, utan att blottställa något
annat för fiendens kulor än sjelfva instrumentet.

Fig. 3. Polemoskop.

För några år sedan såg man på Quai de Louvre i Paris
en äfventyrare som mot afgift lät sina förbluffade
åskådare få se Louvrepalatset tvärtigenom en ofantlig
sten. Den magiska kikaren, som tillät honom att
sålunda se igenom mörka kroppar, var sammansatt
af två tuber, som blifvit placerade på ömse sidor
af stenen; men under bordet voro tuberna förenade
genom rör, hvari funnos anbragta speglar i 45°
vinkel. Ljusstrålarne kunde sålunda kringgå stenen
genom att brytas uti speglarne.

Spegeln har äfven svingat sig upp till ett
värdefullt dekorationsmedel, och bland de nyaste och
egendomligaste är användningssättet för att åstadkomma
spökscener på teatern. Man kan härmedelst framkalla
spöken med de tydligaste konturer, skuggor som låta
genomborra sig med värjstyng och som på befallning
ögonblickligen försvinna. Vår teckning (fig. 4)
gifver ett fullständigt begrepp om apparaterna för
att frambringa spökena. Till venster i fonden är
publiken, till höger ser man scenen och derunder
aktören, klädd i den drägt spöket skall hafva. Den
egentliga scenen är skild från teatersalongen genom
ett lutande spegelglas utan amalgambeläggning, och det
är denna spegelyta som frambringar hela spökeriet. En
person, som är dold för åskådarne, tager en sådan
ställning, att hans bild, som i ett ögonblick kan
belysas af ljuset från ett elektriskt batteri, ett
kalkljus o. d., återspeglas omedelbart vid sidan af
den verkliga skådespelaren på scenen och på samma
afstånd bakom glaset som han i verkligheten befinner
sig der framför. För att låta spöket försvinna,
är det nog att tillsluta lanternan eller afstänga
elektriska strömmen i batteriet. Bilden utplånas då
som genom ett trollslag.

Det är nödvändigt för illusionens fulländning att
scenen temmeligen svagt belyses under experimentet,
derigenom blir det svårare att se spegelglaset
och spökbilden aftecknar sig skarpare på den mörka
fonden.

Teorien i detta förfaringssätt är lätt att
förstå. Svårigheten ligger i utförandet. Först
och främst måste de båda spelandes rörelser noga
öfverensstämma, oaktadt de spela utan att se
hvarandra. Den som har spökets roll under scenen
måste gå på ett plan af 45° vinkel för att kunna
befinna sig i ett plan parallelt med glaset och
man kan föreställa sig svårigheten att gå i denna
ställning. Alla hans rörelser böra ske omvändt emot
verkligheten. Så t. ex. får han icke draga ett svärd
med högra utan med den venstra handen o. s. v.

Fig. 5. Reflexion i en konkav spegel.

Alla de slag af speglar som vi hittills omnämt
hafva varit plana speglar. Men det finnes äfven
bugtiga speglar, och deras egenskaper förefalla ännu
märkligare derföre, att de äro mera ovanliga att få
iakttaga. Liksom det finnes flera slags kroklinier,
från cirkeln till ellipsen, likaså finnes det flera
sorter af bugtiga speglar, sferiska, paraboliska
o. s. v. De bugtiga speglarne kunna vara antingen
konkava, om det är den inåtbugtade ytan som är
polerad, eller konvexa, om det är den utåt bugtade
ytan som är polerad. Vi betrakta här endast den
konkava eller inbugtade sferiska spegeln. Om vi äro
i ett mörkt rum, kunna vi flytta ett lysande föremål
t. ex. ljuset fram och tillbaka framför spegeln och
iakttaga de företeelser som inträffa. Först placera
vi lågan på axeln af den sfer, hvaraf spegeln utgör
en del, eller med andra ord den obegränsade linie som
förenar sferens medelpunkt med midten af spegeln
eller den sferiska kalotten. Är lågan på längre
afstånd
från spegeln än dess radie, kan man på en liten
pappersskärm, som uppfångar de reflekterade
strålarne, se att der uppkommer en upp- och nedvänd
och förminskad bild af föremålet. Denna bild
uppkommer blott i en punkt, belägen på spegelns
axel emellan sferens medelpunkt och midtpunkten
af dess radie. Denna punkt kallas spegelns
principalfocus. För att föreställa oss huru alla
strålar som falla på den konkava spegeln reflekteras
uti en och samma punkt F skola vi tänka oss spegeln
såsom sammansatt af en mängd oändligen små plan,
sammanställda till en sferisk yta. Alla strålar som i
jemnlöpande riktning träffa denna spegel reflekteras
af de små planen till en och samma punkt, hvilket man
kan geometriskt visa såsom en följd af att infalls-
och reflexionsvinklarne äro lika.

Om man då med en konkav spegel uppfångar en knippa
solljus (solen är nämligen tillräckligt långt aflägsen
från oss för att dess strålar kunna betraktas såsom
parallela), så inträffar, att dessa reflekterade
strålar sammanfalla i spegelns

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>