Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Det nya året
- Nils Adolf Erik Nordenskiöld. Chef för svenska polarexpeditionerna 1864, 1868 och 1872-73. Oskar Th. Sandahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hann icke längre i mönstringen, ty min uppmärksamhet fängslades
nu åter af det nya året, som vände sig till Svenska Familj-Journalen med
följande ord:
Du ser mig ut att vara en hurtig pojke! Så sjung ut med hvad du har
på hjertat!
Om förlåtelse! inföll jag. Dels såsom äldre till åren, dels med särskild
kännedom om min unge väns afsigter under din regeringstid, o herre, torde
det vara mig tillåtet att –
Tyst! dånade det till svar från tronens höjd. Låt gossen tala för sig sjelf!
I samma ögonblick var hela synen försvunnen, den flammande tronen,
de otaliga andarna.
Jag befann mig på jordytan, i mitt välbekanta rum, vid mitt skrifbord.
Men i mina öron dånade det ännu: "Låt gossen tala för sig sjelf!»
Nåväl! Må Svenska Familj-Journalen under det nu ingångna året tala för
sig sjelf, och måtte hvad den har att säga i ord och bild vara af den
beskaffenhet, att det kan fortfarande tillvinna Familj-Journalen
sympatier och uppmärksamhet hos svenska folket i de svenska hemmen.
*
Nils Adolf Erik Nordenskiöld.
Chef för svenska polarexpeditionerna 1864, 1868 och 1872–73.
Det är en märkelig slägt, den Nordenskiöldska slägten. Sällan har ett
ätt-namn, hvars ålder ännu icke uppgår till mer än ett par tiotal öfver
ett århundrade, varit fästadt vid så många minnesvärda personligheter,
och i hvarje slägtled har det burits af någon långt öfver det vanliga
framstående man.
Såsom stamfader för denna ätt nämnes en löjtnant Nordberg, som i början
af 1600-talet var bosatt i Upland. Hans son, Johan Erik, som förändrade
namnet till Nordenberg, var född 1660 på torpet Nordanåker i Tierps
socken i nyssnämda landskap. Denne Nordenberg blef öfverinspektör för
salpetersjuderierna i Nyland i Finland. Det heter om honom, i det
minnestal som år 1764 hölls inför Svenska Vetenskaps-Akademien öfver
hans son, att »öfverinspektören Nordenberg ansågs i sin tid af de
förståndige för en mästare i landthushållningen; men af den enfaldiga
hopen för en man som öfverträffade andra i hemliga konster. Hans konster
bestodo likväl uti intet annat än att flitigt undersöka naturen; följa
tätt hennes fotspår.» År 1710, när han hörde att pesten inbrutit jemväl
i Finland, skyddade han sig för farsoten genom en ganska egendomlig
utväg. »Han lastade ett honom tillhörigt fartyg med husgeråd, matvaror
och andra förnödenheter, gick om bord med hela sitt hushåll och
lofverade några månader fram och tillbaka i öppna sjön samt höll noga
hand deröfver, att ingen fick ifrån landet komma till honom. – Om hans
sjöfart på visst sätt liknade Noachs uti arken, så hade han ock samma
lyckliga utgång. Ty vid nyårstiden 1711, då farsoten redan afstannat,
landsteg hela besättningen oskadd på Åland.» Han afled år 1740 såsom
en allmänt ansedd man.
Hans söner, Anders Johan och Carl Fredrik, erhöllo adelskap år 1751.
Den förre blef landshöfding först i Karelen, Savolaks och en del af
Kymmenegårds län samt sedermera i Nylands och Tavastehus län. Den
yngre brodern, öfverste vid fortifikationen, blef stamfader för de
nu lefvande ätterna Nordenskiöld i Sverige och Finland.
Då Vetenskaps-Akademien i Stockholm inrättades år 1739, blefvo både
han, då endast löjtnant, och hans äldre ofvannämde broder inkallade
till ledamöter.
En af hans många märkvärdiga söner, den tredje efter ålder, öfversten
vid fortifikationen Adolf Gustaf Nordenskiöld, blef ägare af Frugård
i Finland. Denna egendom, belägen i en skogbekransad dal i Mäntsälä
socken af Nylands län, på gränsen mot Tavastland, blef först bebyggd
af Gertrud von Ungern, enka efter den Henrik Wrede, som i Lifland
uppoffrade sitt lif för Carl IX. Emedan en fru byggt gården, erhöll
han det namn som han fortfarande bär. Här uppförde öfversten Adolf
Gustaf Nordenskiöld ett egendomligt boningshus, hvars midt upptages
af en sal om två våningars höjd, snarlik en tempelsal, kring hvars
öfre del löper ett bredt galleri, å hvilket naturhistoriska samlingar
blefvo uppställda. Rundtomkring den stora hallen äro de öfriga
boningsrummen anordnade. Lifvet inom detta hem, som till dato
förblifvit i Nordenskiöldska slägtens ägo, har alltid burit en
viss gammalnordisk prägel. I den omgifvande parken är uppkastad en
ättehög, som från och med detta århundrades början utgör det sista,
vigda hvilorummet för en del af de finska medlemmarne af
Nordenskiöldska ätten. I dessa anordningar, liksom i mycket annat
på Frugård, ligger någonting ovanligt, tydande på en egendomlig
sinnesriktning hos gårdens ägare och otvifvelaktigt i sin ordning
icke utan inflytande på den ungdom, som der vuxit upp.
Af öfverste A. G. Nordenskiölds många barn, föddes det yngsta,
Nils Gustaf Nordenskiöld, den 12 Oktober 1792. Han aflade bergsexamen
vid Upsala universitet samt var sedan under några år Berzelii
lärjunge. Mellan mästaren och lärjungen uppstod den varmaste
vänskapsförbindelse, som bröts först genom döden. Nils Gustaf
Nordenskiöld blef snart känd såsom en högst framstående mineralog,
utnämdes till bergmästare i sitt hemland och företog, frikostigt
understödd af regeringen, vidsträckta utländska resor, hvarunder han
kom i förbindelse med de allra flesta bland sin tids utmärkta
mineraloger och kemister i England, Frankrike och Tyskland. Efter tre
års resor återkom han till Finland och blef 1824 öfverintendent för
bergstaten samt egnade nu trettio rastlöst verksamma år åt ordnandet
och förbättrandet af denna vigtiga gren af sitt fosterlands näringar.
I alla riktningar genomkorsade han Finland under oaflåtliga
mineralogiska och geologiska undersökningar. Dessa utsträcktes äfven
till Uralbergen. Han har i en mängd vetenskapliga tidskrifter samt
äfven i sjelfständigt utgifna arbeten meddelat sina åsigter,
upptäckter och rön, och ett stort antal nyfunna mineralier bära
vittne om hans skarpa forskningsförmåga. Han fick statsråds titel
och erhöll för sina vetenskapliga förtjenster en mängd utmärkelser
från statsöfverhufvuden och lärda samfund. Den 21 Februari 1866
slutade han sitt verksamma lif på Frugård och fick gå till hvila i
sina fäders hög.
I sitt äktenskap med Margareta Sofia von Haartman, dotter till
statsrådet Gabriel Erik von Haartman, hade han sex efterlefvande
barn, nämligen fyra söner och två döttrar. I det minnestal, som
hölls af A. E. Arppe å finska Vetenskapssocietetens högtidsdag den
29 April 1866 öfver statsrådet Nils Gustaf Nordenskiöld, yttrar
biografen följande:
»Hans enkla, flärdlösa väsen, hans snille och vidsträckta erfarenhet
gjorde hans umgänge lika angenämt som lärorikt. Det yngre slägtet,
som hade intresse för hans forskningar, kunde i synnerhet räkna på
hans vänskap; det trifdes väl i hans grannskap och var med tillgifvenhet
fästadt vid honom. Han hade den sällsynta glädjen att se en af sina
söner ej blott egna sig åt samma slags studier, som han sjelf så
hängifvet älskade, utan äfven med utmärkt framgång genom vetenskapliga
resor och arbeten häfda slägtnamnets gamla ära.» – Denne sonen är
Nils Adolf Erik Nordenskiöld, med hvars bild vi nu pryda denna tidskrift.
Härstammande från förfäder, hvilka utmärkt sig genom brinnande kärlek
till naturforskning och genom en okuflig ihärdighet, föddes N. A. E.
Nordenskiöld på Frugård den 18 November 1832. Redan som gosse var han
en flitig samlare af mineralier, äfvensom af insekter. Efter slutade
skolstudier blef han 1849 student vid Helsingfors universitet samt
aflade derstädes 1853 kandidat- och 1854 licentiat-examen inför den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:29:20 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/famijour/1874/0006.html
